onsdag 11 mars 2009
"Varje land har ett anvar för sina egna medborgare"
"Varje land har ett anvar för sina egna medborgare". Så stod det i den proposition om immigraitonspolitik som s-regeringen arbetat fram 1991 (men som drogs tillbaka av regeringen Bildt). Detta är en utmärkt utgångspunkt.
Denna aspekt i flyktingdebatter har ju nästan varit tabu, att även vi svenskar har intressen i sammanhanget. Intressen som är fullt legitima, och som vi har rätt att hävda. Vi är inte skyldiga att skänka bort vårt land!
Visst ska vi vara solidariska, men då finns mellanlägen mellan "allt" och "inget", och det måste få vara vi själva, vi svenskar, som avgör hur långt vi vill gå i solidaritet. En grundläggande brist med nuvarande flyktingpolitik är att den saknar folklig förankring och tillkommit utan demokratisk debatt.
Intressekonflikt
Man ska "inte ställa olika svaga grupper mot varandra", sägs det, men det är ju ett faktum att samhällets resurser är begränsade. Går det åt mer på ett område blir det mindre över på ett annat - såvida man inte bara skjuter allltihop framför sig, genom skuldsättning.
Invandringen rymmer stora kostnader utöver de 11 miljarderna till Invandrarverket. Det är ett fkatum att andelen sjukskrivna och förtidspensionerade, socialbidragstagare och fängelsekunder är oproportionerligt hög bland invandrare. Dessa kostnader blir särskilt höga för dem som invandrat under de allra senaste åren.
Tag bara förtidspensioneringar. För infödda svenskar har antalet förtidspensioneringar inte ökat påtagligt. Sedan 1975 och fram till 1991 låg andelen i stort sett konstant, på drygt 4%. För invandrare låg den också kring 4% år 1975, men sexton år senare var den uppe i över 10%!
Här handlar det dessutom ofta om pengar som rinner ut ur Sverige, och därför inte skapar sysselsättning här hemma. Enligt uppgift från RFV befinner sig cirka 10.000 förtidspensionärer utomlands.
Detta kraftiga utnyttjande av våra socialförsäkringar - parallellt med att andelen invandrare i befolkningen som helhet ökar - gör att hela systemet nu kommit i gungning. Detta drabbar då alla. Konkret blir det fråga om högre avgifter och/eller lägre ersättningsbelopp.
Här finns alltså en intressekonflikt, genom konkurrens om begränsade resurser. En annan aspekt är följande:
Två riktningar
Jämför den svensk som hänvisats till att leva på socialbidrag med den invandrare som får göra det. Får de lika behandling? Utifrån ett perspektiv är det möjligen så, eftersom de sociala myndigheterna går efter objektiva normer och beloppen blir desamma.
Men måste man inte ta hänsyn också till individens utgångsläge, till vilken social färdriktning det blir fråga om?
Svensken har kanske ett yrkesliv bakom sig, med hygglig inkomst. Efter en långvarig arbetslöshet blir han utförsäkrad från A-kassan och hänvisas till socialbidrag. Har han då under sitt yrkesverkamma liv i Sverige hunnit skaffa sig en sommarstuga eller andra ägodelar, har han pengar på banken, så måste han först göra sig av med detta. Han måste "nollställa sig", bli egendomslös, innan han kan få hjälp från det sociala.
Invandraren däremot, som kommit till Sverige med två tomma händer, har inget att avyttra. I det land varifrån han kommer har inkomsten varit låg. Den svenska socialbidragsnormen, med hyra betald för en modern lägenhet, innebär på så vis ett stort materiellt lyft.
Ovanpå detta kommer ofta att invandraren har stor familj, och då gör de "objektiva" normerna kanske att han rentav kan få högre standard än svensken, även i absoluta mått mätt.
Integration
Av än större betydelse än den direkt ekonomiska är kanske den sociala aspekten. Redan att komma från ett avlägset land innebär en utmaning, vad gäller integration. Har man sina rötter där blir ju identifikationen och lojaliteten med Sverige inte helt självklar, i synnerhet om man kommer tillsammans med en stor mängd landsmän och sedan bor och umgås mest bara med dem.
Om man dessutom från första dagen blir omhändertagen och försörjd, eller redan före ankomsten till Sverige har förväntningar och rättigheter utan skyldigheter, då blir oddsen dåliga för framtiden.
Svartjobb och skattefusk är utbrett i invandrartäta områden, samtidigt som många där lever på skattemedel. Det blir ju en ekvation som inte kan gå ihop, inte för samhället.
Solidaritet
Under det senaste decenniet har Sverige, i relation till sitt invånartantal, tagit emot fler asylsökande än något annat land i Västeuropa. Under 1993 beviljade vi 59.000 uppehållstillstånd, och det är mer än det dubbla mot alla övriga nordiska länder sammantaget.
Moraliskt sett har Sverige nu rätt att få ta en paus vad gäller fortsatt invandring. Talar vi om internationell solidaritet behöver det inte bestå bara i att ta emot flyktingar i Sverige. Det mest kostnadseffektiva är att hjälpa flyktingar i närområdet och att bidraga till ekonomisk utveckling för u-länderna - så att mäniskorna kan bo kvar där de är.
Världens fattigdomsproblem kan aldrig lösas genom att alla fattiga människor flyttar till de rika länderna. Möjligen kan detta leda till en form av jämlikhet...
Denna aspekt i flyktingdebatter har ju nästan varit tabu, att även vi svenskar har intressen i sammanhanget. Intressen som är fullt legitima, och som vi har rätt att hävda. Vi är inte skyldiga att skänka bort vårt land!
Visst ska vi vara solidariska, men då finns mellanlägen mellan "allt" och "inget", och det måste få vara vi själva, vi svenskar, som avgör hur långt vi vill gå i solidaritet. En grundläggande brist med nuvarande flyktingpolitik är att den saknar folklig förankring och tillkommit utan demokratisk debatt.
Intressekonflikt
Man ska "inte ställa olika svaga grupper mot varandra", sägs det, men det är ju ett faktum att samhällets resurser är begränsade. Går det åt mer på ett område blir det mindre över på ett annat - såvida man inte bara skjuter allltihop framför sig, genom skuldsättning.
Invandringen rymmer stora kostnader utöver de 11 miljarderna till Invandrarverket. Det är ett fkatum att andelen sjukskrivna och förtidspensionerade, socialbidragstagare och fängelsekunder är oproportionerligt hög bland invandrare. Dessa kostnader blir särskilt höga för dem som invandrat under de allra senaste åren.
Tag bara förtidspensioneringar. För infödda svenskar har antalet förtidspensioneringar inte ökat påtagligt. Sedan 1975 och fram till 1991 låg andelen i stort sett konstant, på drygt 4%. För invandrare låg den också kring 4% år 1975, men sexton år senare var den uppe i över 10%!
Här handlar det dessutom ofta om pengar som rinner ut ur Sverige, och därför inte skapar sysselsättning här hemma. Enligt uppgift från RFV befinner sig cirka 10.000 förtidspensionärer utomlands.
Detta kraftiga utnyttjande av våra socialförsäkringar - parallellt med att andelen invandrare i befolkningen som helhet ökar - gör att hela systemet nu kommit i gungning. Detta drabbar då alla. Konkret blir det fråga om högre avgifter och/eller lägre ersättningsbelopp.
Här finns alltså en intressekonflikt, genom konkurrens om begränsade resurser. En annan aspekt är följande:
Två riktningar
Jämför den svensk som hänvisats till att leva på socialbidrag med den invandrare som får göra det. Får de lika behandling? Utifrån ett perspektiv är det möjligen så, eftersom de sociala myndigheterna går efter objektiva normer och beloppen blir desamma.
Men måste man inte ta hänsyn också till individens utgångsläge, till vilken social färdriktning det blir fråga om?
Svensken har kanske ett yrkesliv bakom sig, med hygglig inkomst. Efter en långvarig arbetslöshet blir han utförsäkrad från A-kassan och hänvisas till socialbidrag. Har han då under sitt yrkesverkamma liv i Sverige hunnit skaffa sig en sommarstuga eller andra ägodelar, har han pengar på banken, så måste han först göra sig av med detta. Han måste "nollställa sig", bli egendomslös, innan han kan få hjälp från det sociala.
Invandraren däremot, som kommit till Sverige med två tomma händer, har inget att avyttra. I det land varifrån han kommer har inkomsten varit låg. Den svenska socialbidragsnormen, med hyra betald för en modern lägenhet, innebär på så vis ett stort materiellt lyft.
Ovanpå detta kommer ofta att invandraren har stor familj, och då gör de "objektiva" normerna kanske att han rentav kan få högre standard än svensken, även i absoluta mått mätt.
Integration
Av än större betydelse än den direkt ekonomiska är kanske den sociala aspekten. Redan att komma från ett avlägset land innebär en utmaning, vad gäller integration. Har man sina rötter där blir ju identifikationen och lojaliteten med Sverige inte helt självklar, i synnerhet om man kommer tillsammans med en stor mängd landsmän och sedan bor och umgås mest bara med dem.
Om man dessutom från första dagen blir omhändertagen och försörjd, eller redan före ankomsten till Sverige har förväntningar och rättigheter utan skyldigheter, då blir oddsen dåliga för framtiden.
Svartjobb och skattefusk är utbrett i invandrartäta områden, samtidigt som många där lever på skattemedel. Det blir ju en ekvation som inte kan gå ihop, inte för samhället.
Solidaritet
Under det senaste decenniet har Sverige, i relation till sitt invånartantal, tagit emot fler asylsökande än något annat land i Västeuropa. Under 1993 beviljade vi 59.000 uppehållstillstånd, och det är mer än det dubbla mot alla övriga nordiska länder sammantaget.
Moraliskt sett har Sverige nu rätt att få ta en paus vad gäller fortsatt invandring. Talar vi om internationell solidaritet behöver det inte bestå bara i att ta emot flyktingar i Sverige. Det mest kostnadseffektiva är att hjälpa flyktingar i närområdet och att bidraga till ekonomisk utveckling för u-länderna - så att mäniskorna kan bo kvar där de är.
Världens fattigdomsproblem kan aldrig lösas genom att alla fattiga människor flyttar till de rika länderna. Möjligen kan detta leda till en form av jämlikhet...
Var finns DET ARBETANDE FOLKETS PARTI?
Å ENA SIDAN har vi fallskärms- och gräddfilsfolket. Dessa direktörer och politiker med sina fantasilöner, sina hutlösa avgångsvederlag och alla sina dolda förmåner. I dessa kretsar månar man om varandra, så att ingen blir lottlös. Även då man misslyckats med ett uppdrag blir man rikligt belönad.
Dubbla eller flerdubbla arvoderingar är också legio. Tag borgarråden i Stockholms kommun - de kan fortsätta att lyfta sin "pension", även om de är i yrkesaktiv ålder och fått ett nytt välavlönat uppdrag.
UTAN GRÄNSER
För lönenivåerna tycks inte finnas några gränser. Det senaste rekordet i Sverige slogs nyligen i företaget Upjohn, där den nye chefen har 12,5 miljoner kronor i lön - månadslön. Detta är naturligtvis långt mer än vad han någonsin kan använda för sin egen konsumtion. I dessa kretsar fyller lönen en annan funktion än för vanliga människor. Dess funktion är ge ett mått för att mäta sig med sina gelikar och ge en plats i statushierarkin.
Å ANDRA SIDAN har vi alla dessa småfifflare och kriminella. De som pressar ut vad de kan av samhället i form av olika bidrag, samtidigt som de svartjobbar och lurar samhället på skatteintäkter. De som rånar, stjäl och utpressar.
De enskilda beloppen må här vara blygsamma jämfört med den förstnämnda gruppens, men mängden av fifflare och kriminella gör att det ändå får samhällsekonomisk betydelse.
NÅGON FÖRSÖRJER
Dessa parasitära, och alltmer kostnadskrävande, grupper kräver att bli försörjda. För försörjningen ska svara en alltmer pressad krets av produktivt arbetande.
Här ryms naturligtvis även rättviseaspekter. Fifflarna kan ofta komma upp i högre inkomstnivåer än de som arbetar och sliter för sin lön. De har frihet att disponera sin tid, i skarp kontrast till den som är upplåst varje dag av sitt arbetsåtagande.
I Sveriges riksdag skulle behövas ett nytt parti.
Arbetande Folkets Parti.
Dubbla eller flerdubbla arvoderingar är också legio. Tag borgarråden i Stockholms kommun - de kan fortsätta att lyfta sin "pension", även om de är i yrkesaktiv ålder och fått ett nytt välavlönat uppdrag.
UTAN GRÄNSER
För lönenivåerna tycks inte finnas några gränser. Det senaste rekordet i Sverige slogs nyligen i företaget Upjohn, där den nye chefen har 12,5 miljoner kronor i lön - månadslön. Detta är naturligtvis långt mer än vad han någonsin kan använda för sin egen konsumtion. I dessa kretsar fyller lönen en annan funktion än för vanliga människor. Dess funktion är ge ett mått för att mäta sig med sina gelikar och ge en plats i statushierarkin.
Å ANDRA SIDAN har vi alla dessa småfifflare och kriminella. De som pressar ut vad de kan av samhället i form av olika bidrag, samtidigt som de svartjobbar och lurar samhället på skatteintäkter. De som rånar, stjäl och utpressar.
De enskilda beloppen må här vara blygsamma jämfört med den förstnämnda gruppens, men mängden av fifflare och kriminella gör att det ändå får samhällsekonomisk betydelse.
NÅGON FÖRSÖRJER
Dessa parasitära, och alltmer kostnadskrävande, grupper kräver att bli försörjda. För försörjningen ska svara en alltmer pressad krets av produktivt arbetande.
Här ryms naturligtvis även rättviseaspekter. Fifflarna kan ofta komma upp i högre inkomstnivåer än de som arbetar och sliter för sin lön. De har frihet att disponera sin tid, i skarp kontrast till den som är upplåst varje dag av sitt arbetsåtagande.
I Sveriges riksdag skulle behövas ett nytt parti.
Arbetande Folkets Parti.
Nytt s-program
Socialdemokraterna håller på att omarbeta sitt partiprogram.
Förslag till ny programtext.
Där nämns inte någonstans ordet "yttrandefrihet".
Däremot finns ett flertal formuleringar om vikten av att bekämpa "rasism", exempelvis denna på sidan 35:
"Vid sidan av ... de invandrades utanförskap finns en utslagning från arbetsmarknaden av lågutbildade grupper bland den infödda befolkningen. Sammantaget har det i flera europeiska länder skapat grogrund för nya högerpopulistiska rörelser med nationalistiska och rasistiska inslag.
Denna utveckling visar på nödvändigheten av ... en hård och bestämd gränssättning mot alla former av rasism och främlingsfientlighet."
I övrigt rymmer förslaget en del formuleringar som borde kunna förplikta till annat än förtryck av meningsmotståndare:
"Frihet betyder både frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden som frihet till delaktighet och medbestämmande, till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid."
"Detta gemenamma bästa förutsätter solidaritet, den sammanhållning som kommer ur insikten att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra, och att det samhälle är bäst, som byggs i samverkan i ömsesidig hänsyn och respekt. Alla måste ha samma rätt och möjlighet att påverka lösningarna, alla måste ha samma skyldighet att ta ansvar för dem."
"Därför vill socialdemokratin låta demokratins ideal prägla hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden. Socialdemokratins mål är... att i jämlik samverkan med andra söka de solidariska lösningarna på de uppgifter som är gemensamma."
"Att förändra samhället var inte att förverkliga en bestämd yttre organisation utan att steg för steg öka människors demokratiska delaktighet i samhälls- och yrkesliv. Förändringsarbetet utgick från önskemål och behov hos samhällets medborgare, sådana de formulerades i ständigt pågående samtal och diskussioner, och där de egna teorierna ständigt prövades och omprövades mot verkligheten."
"Välfärdspolitikens betydelse ligger... inte bara i de förmåner den ger den enskilde utan också i den sociala sammanhållning... den medför."
"Lagar och ekonomiska åtgärder som omsätter medborgerliga krav i samhällig verklighet är målet för den demokratiska processen. Men besluten måste drivas fram och bäras upp av ett ständigt pågående samtal människor emellan..."
"Socialdemokratins mål är ett samhälle där alla får plats, där alla behövs, där alla kan växa och utvecklas, där alla kan forma sina egna livsval och där inget val leder till socialt underläge, ett samhälle där alla tillsammans formar de samhälleliga mönster, där alla ingår och alla är delaktiga."
"Demokrati som beslutsprocess bygger på majoritetsprincipen, men denna princip måste, för att ha legitimitet, bygga på en samkänsla och ömsesidig respekt mellan människor med olika åsikter."
"För socialdemokratin är ett samhälle, där alla viktiga gemensamma angelägenheter diskuteras och beslutas gemensamt, en självklarhet. Demokratins värderingar måste genomsyra hela samhället."
Nytt s-program
Socialdemokraterna håller på att omarbeta sitt partiprogram. I november 2000 trycktes ett förslag till ny programtext.
Där nämns inte någonstans ordet "yttrandefrihet".
Däremot finns ett flertal formuleringar om vikten av att bekämpa "rasism", exempelvis denna på sidan 35:
"Vid sidan av ... de invandrades utanförskap finns en utslagning från arbetsmarknaden av lågutbildade grupper bland den infödda befolkningen. Sammantaget har det i flera europeiska länder skapat grogrund för nya högerpopulistiska rörelser med nationalistiska och rasistiska inslag.
Denna utveckling visar på nödvändigheten av ... en hård och bestämd gränssättning mot alla former av rasism och främlingsfientlighet."
I övrigt rymmer förslaget en del formuleringar som borde kunna förplikta till annat än förtryck av meningsmotståndare:
"Frihet betyder både frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden som frihet till delaktighet och medbestämmande, till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid."
"Detta gemenamma bästa förutsätter solidaritet, den sammanhållning som kommer ur insikten att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra, och att det samhälle är bäst, som byggs i samverkan i ömsesidig hänsyn och respekt. Alla måste ha samma rätt och möjlighet att påverka lösningarna, alla måste ha samma skyldighet att ta ansvar för dem."
"Därför vill socialdemokratin låta demokratins ideal prägla hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden. Socialdemokratins mål är... att i jämlik samverkan med andra söka de solidariska lösningarna på de uppgifter som är gemensamma."
"Att förändra samhället var inte att förverkliga en bestämd yttre organisation utan att steg för steg öka människors demokratiska delaktighet i samhälls- och yrkesliv. Förändringsarbetet utgick från önskemål och behov hos samhällets medborgare, sådana de formulerades i ständigt pågående samtal och diskussioner, och där de egna teorierna ständigt prövades och omprövades mot verkligheten."
"Välfärdspolitikens betydelse ligger... inte bara i de förmåner den ger den enskilde utan också i den sociala sammanhållning... den medför."
"Lagar och ekonomiska åtgärder som omsätter medborgerliga krav i samhällig verklighet är målet för den demokratiska processen. Men besluten måste drivas fram och bäras upp av ett ständigt pågående samtal människor emellan..."
"Socialdemokratins mål är ett samhälle där alla får plats, där alla behövs, där alla kan växa och utvecklas, där alla kan forma sina egna livsval och där inget val leder till socialt underläge, ett samhälle där alla tillsammans formar de samhälleliga mönster, där alla ingår och alla är delaktiga."
"Demokrati som beslutsprocess bygger på majoritetsprincipen, men denna princip måste, för att ha legitimitet, bygga på en samkänsla och ömsesidig respekt mellan människor med olika åsikter."
"För socialdemokratin är ett samhälle, där alla viktiga gemensamma angelägenheter diskuteras och beslutas gemensamt, en självklarhet. Demokratins värderingar måste genomsyra hela samhället."
Förslag till ny programtext.
Där nämns inte någonstans ordet "yttrandefrihet".
Däremot finns ett flertal formuleringar om vikten av att bekämpa "rasism", exempelvis denna på sidan 35:
"Vid sidan av ... de invandrades utanförskap finns en utslagning från arbetsmarknaden av lågutbildade grupper bland den infödda befolkningen. Sammantaget har det i flera europeiska länder skapat grogrund för nya högerpopulistiska rörelser med nationalistiska och rasistiska inslag.
Denna utveckling visar på nödvändigheten av ... en hård och bestämd gränssättning mot alla former av rasism och främlingsfientlighet."
I övrigt rymmer förslaget en del formuleringar som borde kunna förplikta till annat än förtryck av meningsmotståndare:
"Frihet betyder både frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden som frihet till delaktighet och medbestämmande, till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid."
"Detta gemenamma bästa förutsätter solidaritet, den sammanhållning som kommer ur insikten att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra, och att det samhälle är bäst, som byggs i samverkan i ömsesidig hänsyn och respekt. Alla måste ha samma rätt och möjlighet att påverka lösningarna, alla måste ha samma skyldighet att ta ansvar för dem."
"Därför vill socialdemokratin låta demokratins ideal prägla hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden. Socialdemokratins mål är... att i jämlik samverkan med andra söka de solidariska lösningarna på de uppgifter som är gemensamma."
"Att förändra samhället var inte att förverkliga en bestämd yttre organisation utan att steg för steg öka människors demokratiska delaktighet i samhälls- och yrkesliv. Förändringsarbetet utgick från önskemål och behov hos samhällets medborgare, sådana de formulerades i ständigt pågående samtal och diskussioner, och där de egna teorierna ständigt prövades och omprövades mot verkligheten."
"Välfärdspolitikens betydelse ligger... inte bara i de förmåner den ger den enskilde utan också i den sociala sammanhållning... den medför."
"Lagar och ekonomiska åtgärder som omsätter medborgerliga krav i samhällig verklighet är målet för den demokratiska processen. Men besluten måste drivas fram och bäras upp av ett ständigt pågående samtal människor emellan..."
"Socialdemokratins mål är ett samhälle där alla får plats, där alla behövs, där alla kan växa och utvecklas, där alla kan forma sina egna livsval och där inget val leder till socialt underläge, ett samhälle där alla tillsammans formar de samhälleliga mönster, där alla ingår och alla är delaktiga."
"Demokrati som beslutsprocess bygger på majoritetsprincipen, men denna princip måste, för att ha legitimitet, bygga på en samkänsla och ömsesidig respekt mellan människor med olika åsikter."
"För socialdemokratin är ett samhälle, där alla viktiga gemensamma angelägenheter diskuteras och beslutas gemensamt, en självklarhet. Demokratins värderingar måste genomsyra hela samhället."
Nytt s-program
Socialdemokraterna håller på att omarbeta sitt partiprogram. I november 2000 trycktes ett förslag till ny programtext.
Där nämns inte någonstans ordet "yttrandefrihet".
Däremot finns ett flertal formuleringar om vikten av att bekämpa "rasism", exempelvis denna på sidan 35:
"Vid sidan av ... de invandrades utanförskap finns en utslagning från arbetsmarknaden av lågutbildade grupper bland den infödda befolkningen. Sammantaget har det i flera europeiska länder skapat grogrund för nya högerpopulistiska rörelser med nationalistiska och rasistiska inslag.
Denna utveckling visar på nödvändigheten av ... en hård och bestämd gränssättning mot alla former av rasism och främlingsfientlighet."
I övrigt rymmer förslaget en del formuleringar som borde kunna förplikta till annat än förtryck av meningsmotståndare:
"Frihet betyder både frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden som frihet till delaktighet och medbestämmande, till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid."
"Detta gemenamma bästa förutsätter solidaritet, den sammanhållning som kommer ur insikten att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra, och att det samhälle är bäst, som byggs i samverkan i ömsesidig hänsyn och respekt. Alla måste ha samma rätt och möjlighet att påverka lösningarna, alla måste ha samma skyldighet att ta ansvar för dem."
"Därför vill socialdemokratin låta demokratins ideal prägla hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden. Socialdemokratins mål är... att i jämlik samverkan med andra söka de solidariska lösningarna på de uppgifter som är gemensamma."
"Att förändra samhället var inte att förverkliga en bestämd yttre organisation utan att steg för steg öka människors demokratiska delaktighet i samhälls- och yrkesliv. Förändringsarbetet utgick från önskemål och behov hos samhällets medborgare, sådana de formulerades i ständigt pågående samtal och diskussioner, och där de egna teorierna ständigt prövades och omprövades mot verkligheten."
"Välfärdspolitikens betydelse ligger... inte bara i de förmåner den ger den enskilde utan också i den sociala sammanhållning... den medför."
"Lagar och ekonomiska åtgärder som omsätter medborgerliga krav i samhällig verklighet är målet för den demokratiska processen. Men besluten måste drivas fram och bäras upp av ett ständigt pågående samtal människor emellan..."
"Socialdemokratins mål är ett samhälle där alla får plats, där alla behövs, där alla kan växa och utvecklas, där alla kan forma sina egna livsval och där inget val leder till socialt underläge, ett samhälle där alla tillsammans formar de samhälleliga mönster, där alla ingår och alla är delaktiga."
"Demokrati som beslutsprocess bygger på majoritetsprincipen, men denna princip måste, för att ha legitimitet, bygga på en samkänsla och ömsesidig respekt mellan människor med olika åsikter."
"För socialdemokratin är ett samhälle, där alla viktiga gemensamma angelägenheter diskuteras och beslutas gemensamt, en självklarhet. Demokratins värderingar måste genomsyra hela samhället."
De fattiga som inte rånade andra
Sedan man inte längre kan förneka invandrarnas höga brottslighet är som bekant invandrarkramarnas nya försvarslinje att hänvisa till deras svåra sociala situation, som tvingar dem att råna svenska ungdomar på bl a dessas skor.
Gå inte på detta! På tv syns ofta ännu ett upprörande och deprimerande reportage om den lavinartade ökningen av ungdomsrån. Ännu mer upprörande och deprimerande var en obligatorisk nyttig idiot, en polis som arbetade med dessa rån och som sade ungefär att det hela är en social fråga, som vädjade till svenskarna att minnas att brott av denna typ alltid har förekommit i underklassen, att det handlar om de som inte har pengar mot de som har pengar, .."
"För det första måste man fråga sig om det verkligen är sant att det finns "fattiga" i Sverige. Den svenska socialbidragsnormen är generös. Ingen behöver sakna skor.
I själva verket gör socialbidragets konstruktion med extra tilldelning för varje barn, och gratis tilldelning av sådant som glasögon, att socialbidragsfamiljer i många fall har det ekonomiskt bättre än familjer med flera barn där båda arbetar.
Tro inte heller på att rån av denna typ 'alltid har förekommit i den svenska arbetarklassen'. Det är inte sant. På den tiden när det faktiskt fanns människor som inte hade råd med skor, rånade man inte andra på deras skor.
Titta i din bokhylla eller uppsök närmaste ännu ej nedlagda bibliotek där man fortfande har råd att ha en del böcker på svenska.
Du kan börja med Strindberg - Kristin och Jean samlar förstås sina polare och snor herrns värdesaker? Fröken Julie blir gängvåldtagen av husfolket efter logdansen? Gusten slår ihjäl Carlsson som hotar att ta över hans arv? I 'Röda rummet' finns några hotfulla meningar om när arbetarna ska komma mer från Vita bergen - men går man någonsin ner och utövar fysiskt våld mot de rika?
Dan Andersson skrev sina visor när seklet var ungt, om kolare och skogsarbetare och tiggare från Luossa, de fattigaste bland de fattiga. Våld och hot i dessa visor?
Nils Ferlin var ganska mager om bena - men aggressiv?
Läs sedan arbetar- och proletärförfattarna. Martin Koch skrev 'Guds vackra värld' och 'Arbetare' - nog för att folk hade det eländigt, men aldrig att man gick till våldsattack mot de rika.
Vilhelm Moberg, uppvuxen i det steniga Småland, skriver om bondebefolkningen - rånar de fattiga drängarna Arvid och Robert bonden de är anställda hos? Nej, de sparar sin lilla årslön till Amerika-resan. Hotar Danjel i Kärragärde prosten? Nej, han håller på sin rätt att hålla gudstjänst med icke-våld. Använder indelte soldaten Rask sitt tjänstevapen för att plocka de rika på pengar när hans familj faktiskt håller på att svälta ihjäl?
Ivar Lo Johansson skildrade statarnas fattiga liv och berättar om sin egen fars slit som egnahemmare i Analfabeten, Ivar Lo har skrivit om sin uppväxt och sitt liv som gårdfarihandlare. Inga gängrån i sikte
Lars Ahlin skrev 'Tåbb med manifestet', Moa Martinson om kvinnornas liv, med 'Kungens rosor', 'Kvinnor och äppelträd', 'Mor gifter sig'. Läs, läs. Ni har nog glömt hur bra de verkligen skrev!
Harry Martinson om sina uppväxtår i 'Nässlorna blomma', sin luffartid i 'Vägen till Klockrike'. Är de fulla av knivöverfall av de som inte har pengar, mot de som har pengar?
Eyvind Johnsson är just hundraårsaktuell och många minns väl hans roman om Olof. Olof slog väl ner både sågverksägaren och biografdirektören eftersom de ägde mer än han? Jaså inte.
Jan Fridegård skrev 'Lars Hård'. Hård med dagens mått?
Tora Dahls självbiografiska Gunborg-serie skildrar ett fosterbarn som växer upp hos en fattig fostermor och sedan hos en fattig biologisk mor. En fostermor och en biologisk mor som satte sin allra största ära i att barnen skulle bli hederliga och arbetsamma och sköta sina studier.
Per Anders Fogelström med sin fina Stad-serie - visst, där förekommer utslagna och eländiga försupna och utpinade människor ur underklassen, men inga som sluter sig samman i gäng och gör gatorna osäkra.
Och så Astrid förstås - drängen Alfred och pigan Lina, vad gör de när husbondfolket äger mer än de? Jaså, fortsätter att arbeta. Jaha, de klubbar inte ner husfolket och smiter med hästen. Verkar onekligen lite ålderdomligt. Abbe, som har en far som super, har väl en god ursäkt för att gå ut i den lilla staden och råna lite överklassungar - jaså, han hjälper sin mamma och försörjer sig på att baka kringlor i stället?
Hos de svenska proletärförfattarna kan man läsa berättelser av människor som var med när Sverige var bland Europas fattigaste länder och klyftorna mellan de rikaste och de fattiga enorma, mycket större än idag. Ett liv med fruktansvärt hårt kroppsarbete, knapphet och nöd. Men fysiskt våld, hot om våld, stöld eller rån var sällan en del av det samhället, hur fattig man än var. Det förekom förstås våld, men det riktades oftast mot de fattiga själva. Men där fanns en social kontroll och en folkkultur som präglades av en tradition av disciplin och självkontroll och frånvaro av våldsmedel.
Den svenska arbetarrörelsens enorma framsteg gjordes med fredliga metoder."
"Det var det folk som proletärförfattarna skriver om som byggde upp sitt lands välstånd med satsning på studier i kvällsskolor och folkhögskolor, läsecirklar och ombud som sålde Bokklubben Svalan, med eget sparande i egnahem och HSB-lägenheter och ett försäkringssystem som man byggde upp själva på fritid som Folksam-ombud.
Det folket rånade inte jämnåriga i 'överklassen'. De hjälpte sig själva i stället. Fattig men hederlig. Fattig men hel och ren. Fattig men stolt.
Nu är Sverige med raska tag på väg att åter bli bland Europas fattigaste länder. Tyvärr, den här gången har vi en helt annan, en våldsbenägen, utstuderat hänsynslös och farlig underklass.
För det andra: om invandrarna verkligen har markant lägre inkomster, kan detta vara självförvållat? Är sambandet låga inkomster och låg social ställning contra brottslighet i själva verket omvänt - dvs det är brottslighet som leder till en svår social situation och låga inkomster?
Guillermo Marquez Jara, en av Stureplansmördarna, är barn till chilenska invandrare, men pappan stack snart till Paris. Då ställde det svenska samhället upp med försörjningen. Det svenska samhället gav Guillermo skolgång, uppehälle, hemspråksundervisning, vistelse på spanskspråkigt sommarkoloni och utbildning inom bilreparationsbranschen.
Om han hade valt att fortsätta arbeta på bilverkstad hade han kunnat få hyfsade inkomster (även en del svarta vilket är vanligt i den branschen) och med tiden kanske kunnat starta en egen verkstad. Istället valde han att hänga runt i Stockholms undre värld och är misstänkt för att ha deltagit i flera rån.
Sambandet brottslighet-låga inkomster kan lika gärna vara det att brottslighet leder till lägre inkomster (upprepning i pedagogikens namn).
Tommy Zethreaus har en spansk pappa och svensk mor (den spanska pappan försvann tidigt ur hans liv och troligen var det här som så ofta det svenska samhället som fick träda in som försörjare.). Att ha svensk mamma och utländsk pappa delar han med t ex Camilla Henemark, Alice Bah, Eagle Eye Cherry m fl artister, samt Henke Larsson och Martin Dahlin, och många andra, som valt hederliga liv. Att ha "invandrarbakgrund" i meningen svensk mamma - utländsk pappa ursäktar inte att man ägnar sig åt asocialt beteende, vilket Tommy Zethreaus gjorde tillsammans med bl a Marquez Jara.
Och hur kan man prata om sambandet svår situation/brottslighet/invandrare utan att med ett ord nämna att brottsligheten och den sociala anpassningen skiljer sig så starkt mellan olika grupper?
I USA har de nykomna grupperna koreaner och japaner lyckats väl. De startar företag, t ex småbutiker, och deras barn går vidare till högre utbildning i högre grad än amerikanska vita och får bättre studieresultat. Medan de svarta som varit i USA i generationer är kvar i slummen.
Gå inte på detta! På tv syns ofta ännu ett upprörande och deprimerande reportage om den lavinartade ökningen av ungdomsrån. Ännu mer upprörande och deprimerande var en obligatorisk nyttig idiot, en polis som arbetade med dessa rån och som sade ungefär att det hela är en social fråga, som vädjade till svenskarna att minnas att brott av denna typ alltid har förekommit i underklassen, att det handlar om de som inte har pengar mot de som har pengar, .."
"För det första måste man fråga sig om det verkligen är sant att det finns "fattiga" i Sverige. Den svenska socialbidragsnormen är generös. Ingen behöver sakna skor.
I själva verket gör socialbidragets konstruktion med extra tilldelning för varje barn, och gratis tilldelning av sådant som glasögon, att socialbidragsfamiljer i många fall har det ekonomiskt bättre än familjer med flera barn där båda arbetar.
Tro inte heller på att rån av denna typ 'alltid har förekommit i den svenska arbetarklassen'. Det är inte sant. På den tiden när det faktiskt fanns människor som inte hade råd med skor, rånade man inte andra på deras skor.
Titta i din bokhylla eller uppsök närmaste ännu ej nedlagda bibliotek där man fortfande har råd att ha en del böcker på svenska.
Du kan börja med Strindberg - Kristin och Jean samlar förstås sina polare och snor herrns värdesaker? Fröken Julie blir gängvåldtagen av husfolket efter logdansen? Gusten slår ihjäl Carlsson som hotar att ta över hans arv? I 'Röda rummet' finns några hotfulla meningar om när arbetarna ska komma mer från Vita bergen - men går man någonsin ner och utövar fysiskt våld mot de rika?
Dan Andersson skrev sina visor när seklet var ungt, om kolare och skogsarbetare och tiggare från Luossa, de fattigaste bland de fattiga. Våld och hot i dessa visor?
Nils Ferlin var ganska mager om bena - men aggressiv?
Läs sedan arbetar- och proletärförfattarna. Martin Koch skrev 'Guds vackra värld' och 'Arbetare' - nog för att folk hade det eländigt, men aldrig att man gick till våldsattack mot de rika.
Vilhelm Moberg, uppvuxen i det steniga Småland, skriver om bondebefolkningen - rånar de fattiga drängarna Arvid och Robert bonden de är anställda hos? Nej, de sparar sin lilla årslön till Amerika-resan. Hotar Danjel i Kärragärde prosten? Nej, han håller på sin rätt att hålla gudstjänst med icke-våld. Använder indelte soldaten Rask sitt tjänstevapen för att plocka de rika på pengar när hans familj faktiskt håller på att svälta ihjäl?
Ivar Lo Johansson skildrade statarnas fattiga liv och berättar om sin egen fars slit som egnahemmare i Analfabeten, Ivar Lo har skrivit om sin uppväxt och sitt liv som gårdfarihandlare. Inga gängrån i sikte
Lars Ahlin skrev 'Tåbb med manifestet', Moa Martinson om kvinnornas liv, med 'Kungens rosor', 'Kvinnor och äppelträd', 'Mor gifter sig'. Läs, läs. Ni har nog glömt hur bra de verkligen skrev!
Harry Martinson om sina uppväxtår i 'Nässlorna blomma', sin luffartid i 'Vägen till Klockrike'. Är de fulla av knivöverfall av de som inte har pengar, mot de som har pengar?
Eyvind Johnsson är just hundraårsaktuell och många minns väl hans roman om Olof. Olof slog väl ner både sågverksägaren och biografdirektören eftersom de ägde mer än han? Jaså inte.
Jan Fridegård skrev 'Lars Hård'. Hård med dagens mått?
Tora Dahls självbiografiska Gunborg-serie skildrar ett fosterbarn som växer upp hos en fattig fostermor och sedan hos en fattig biologisk mor. En fostermor och en biologisk mor som satte sin allra största ära i att barnen skulle bli hederliga och arbetsamma och sköta sina studier.
Per Anders Fogelström med sin fina Stad-serie - visst, där förekommer utslagna och eländiga försupna och utpinade människor ur underklassen, men inga som sluter sig samman i gäng och gör gatorna osäkra.
Och så Astrid förstås - drängen Alfred och pigan Lina, vad gör de när husbondfolket äger mer än de? Jaså, fortsätter att arbeta. Jaha, de klubbar inte ner husfolket och smiter med hästen. Verkar onekligen lite ålderdomligt. Abbe, som har en far som super, har väl en god ursäkt för att gå ut i den lilla staden och råna lite överklassungar - jaså, han hjälper sin mamma och försörjer sig på att baka kringlor i stället?
Hos de svenska proletärförfattarna kan man läsa berättelser av människor som var med när Sverige var bland Europas fattigaste länder och klyftorna mellan de rikaste och de fattiga enorma, mycket större än idag. Ett liv med fruktansvärt hårt kroppsarbete, knapphet och nöd. Men fysiskt våld, hot om våld, stöld eller rån var sällan en del av det samhället, hur fattig man än var. Det förekom förstås våld, men det riktades oftast mot de fattiga själva. Men där fanns en social kontroll och en folkkultur som präglades av en tradition av disciplin och självkontroll och frånvaro av våldsmedel.
Den svenska arbetarrörelsens enorma framsteg gjordes med fredliga metoder."
"Det var det folk som proletärförfattarna skriver om som byggde upp sitt lands välstånd med satsning på studier i kvällsskolor och folkhögskolor, läsecirklar och ombud som sålde Bokklubben Svalan, med eget sparande i egnahem och HSB-lägenheter och ett försäkringssystem som man byggde upp själva på fritid som Folksam-ombud.
Det folket rånade inte jämnåriga i 'överklassen'. De hjälpte sig själva i stället. Fattig men hederlig. Fattig men hel och ren. Fattig men stolt.
Nu är Sverige med raska tag på väg att åter bli bland Europas fattigaste länder. Tyvärr, den här gången har vi en helt annan, en våldsbenägen, utstuderat hänsynslös och farlig underklass.
För det andra: om invandrarna verkligen har markant lägre inkomster, kan detta vara självförvållat? Är sambandet låga inkomster och låg social ställning contra brottslighet i själva verket omvänt - dvs det är brottslighet som leder till en svår social situation och låga inkomster?
Guillermo Marquez Jara, en av Stureplansmördarna, är barn till chilenska invandrare, men pappan stack snart till Paris. Då ställde det svenska samhället upp med försörjningen. Det svenska samhället gav Guillermo skolgång, uppehälle, hemspråksundervisning, vistelse på spanskspråkigt sommarkoloni och utbildning inom bilreparationsbranschen.
Om han hade valt att fortsätta arbeta på bilverkstad hade han kunnat få hyfsade inkomster (även en del svarta vilket är vanligt i den branschen) och med tiden kanske kunnat starta en egen verkstad. Istället valde han att hänga runt i Stockholms undre värld och är misstänkt för att ha deltagit i flera rån.
Sambandet brottslighet-låga inkomster kan lika gärna vara det att brottslighet leder till lägre inkomster (upprepning i pedagogikens namn).
Tommy Zethreaus har en spansk pappa och svensk mor (den spanska pappan försvann tidigt ur hans liv och troligen var det här som så ofta det svenska samhället som fick träda in som försörjare.). Att ha svensk mamma och utländsk pappa delar han med t ex Camilla Henemark, Alice Bah, Eagle Eye Cherry m fl artister, samt Henke Larsson och Martin Dahlin, och många andra, som valt hederliga liv. Att ha "invandrarbakgrund" i meningen svensk mamma - utländsk pappa ursäktar inte att man ägnar sig åt asocialt beteende, vilket Tommy Zethreaus gjorde tillsammans med bl a Marquez Jara.
Och hur kan man prata om sambandet svår situation/brottslighet/invandrare utan att med ett ord nämna att brottsligheten och den sociala anpassningen skiljer sig så starkt mellan olika grupper?
I USA har de nykomna grupperna koreaner och japaner lyckats väl. De startar företag, t ex småbutiker, och deras barn går vidare till högre utbildning i högre grad än amerikanska vita och får bättre studieresultat. Medan de svarta som varit i USA i generationer är kvar i slummen.
tisdag 10 mars 2009
Farid Habibi fick 2 års fängelse och 5 års utvisning
Våldet har bestått i att Habibi hindrat kvinnans rörelsefrihet genom sin kroppstyngd, knäppt upp hennes byxor, fört hennes trosor åt sidan, tagit tag i henne och särat på hennes ben samt tryckt sin arm mot hennes hals.
Alternativt har Habibi vid ovan angivna tid och plats på ovan beskrivet sätt medelst misshandel eller annars med våld försökt att tvinga A till såväl vaginalt- som analt samlag. Fara för brottets fullbordan har förelegat.
Åtalspunkt 2: Misshandel
Habibi har natten mot den 17 januari 2009 på en parkeringsplats mellan Västerledsskolan och Komvux på Wieselgrensgatan, Växjö, uppsåtligen misshandlat A genom att med sin hand ta ett tag om hennes hals samtidigt som han fört henne baklänges.
Därefter har han lagt sin arm runt hennes hals och knuffat henne till marken. Vid misshandeln uppkom smärta och en bula i huvudet.
Rättens resonemang
Habibi har förnekat gärningarna och bestritt de enskilda anspråken. Han har bestämt förnekat att han utövat våld mot kvinnan utan hävdat att kvinnan gjort sexuella inviter mot honom.
Han har inte haft samlag eller försökt ha samlag med kvinnan. Han har inte heller misshandlat kvinnan på sätt åklagaren påstått. Han har motsatt sig utvisningsyrkandet även vid fällande dom.
Kvinnans och Habibis uppgifter går isär på flera punkter. De har redovisat olika och helt oförenliga berättelse redan om hur deras möte vid Stortorget inleddes och vad som då sades dem emellan.
Vad som sedan utspelade sig i bilen har de även lämnat helt olika uppgifter om. Kvinnan har beskrivit hur Habibi med våld sedan slet upp hennes byxor och därefter på passagerarplatsen tilltvingade sig vad tingsrätten bedömer som ett i lagteknisk mening fullbordat såväl vaginalt som analt samlag.
Habibi har berättat att han aldrig lämnade förarsätet och att kvinnan skulle ha försökt förmå honom till samlag men att han avvärjt detta.
Ett vittne berättade om hans möte med kvinnan efter händelserna. Vittnet mötte kvinnan i rondellen vid Ulriksbergs-promenadens anslutning till Storgatan då kvinnan bad att få låna hans telefon och satte sig sedan på trottoaren omedelbart öster om rondellen och inväntade polis.
Kvinnan hade skärrad blick och upprepade samma saker gång på gång samtidigt som hon uttryckte sig med yviga gester.
Tingsrättens slutsats
Åtalspunkt 1. Tingsrätten finner visat att Habibi med tillräcklig grad av våld betvingat kvinnan i enlighet med vad åklagaren påstått. Det är också klarlagt att Habibi med sitt könsorgan varit i beröring med kvinnans könsorgan under en inte helt kort tid samt att Habibi till en del trängt in i kvinnans anus.
Han skall då dömas för fullbordad våldtäkt.
Beträffande åtalspunkten 2 konstaterar tingsrätten att kvinnans berättelse i sig inte ger belägg för att Habibi avsiktligt skulle ha tillfogat henne smärta eller skada.
Hennes berättelse talar för att den bula hon fått i huvudet tillkommit av oaktsamhet eller möjligen grov sådan då Habibi med visst våld fört undan henne.
Åtalet för misshandel skall då ogillas.
Med hänsyn till såväl gärningens art som straffvärde kan annan påföljd än fängelse inte komma ifråga. Med beaktande av tingsrättens ställningstagande i utvisningsfrågan kan straffet stanna vid minimistraffet för våldtäkt, fängelse två år.
Habibi har gjort sig skyldig till ett av de allvarligaste brotten vi har med en strafflatitud på i normalfallet fängelse två till sex år.
Brottet i sig visar även på en fullständigt oacceptabel och djupt kränkande inställning till
Alternativt har Habibi vid ovan angivna tid och plats på ovan beskrivet sätt medelst misshandel eller annars med våld försökt att tvinga A till såväl vaginalt- som analt samlag. Fara för brottets fullbordan har förelegat.
Åtalspunkt 2: Misshandel
Habibi har natten mot den 17 januari 2009 på en parkeringsplats mellan Västerledsskolan och Komvux på Wieselgrensgatan, Växjö, uppsåtligen misshandlat A genom att med sin hand ta ett tag om hennes hals samtidigt som han fört henne baklänges.
Därefter har han lagt sin arm runt hennes hals och knuffat henne till marken. Vid misshandeln uppkom smärta och en bula i huvudet.
Rättens resonemang
Habibi har förnekat gärningarna och bestritt de enskilda anspråken. Han har bestämt förnekat att han utövat våld mot kvinnan utan hävdat att kvinnan gjort sexuella inviter mot honom.
Han har inte haft samlag eller försökt ha samlag med kvinnan. Han har inte heller misshandlat kvinnan på sätt åklagaren påstått. Han har motsatt sig utvisningsyrkandet även vid fällande dom.
Kvinnans och Habibis uppgifter går isär på flera punkter. De har redovisat olika och helt oförenliga berättelse redan om hur deras möte vid Stortorget inleddes och vad som då sades dem emellan.
Vad som sedan utspelade sig i bilen har de även lämnat helt olika uppgifter om. Kvinnan har beskrivit hur Habibi med våld sedan slet upp hennes byxor och därefter på passagerarplatsen tilltvingade sig vad tingsrätten bedömer som ett i lagteknisk mening fullbordat såväl vaginalt som analt samlag.
Habibi har berättat att han aldrig lämnade förarsätet och att kvinnan skulle ha försökt förmå honom till samlag men att han avvärjt detta.
Ett vittne berättade om hans möte med kvinnan efter händelserna. Vittnet mötte kvinnan i rondellen vid Ulriksbergs-promenadens anslutning till Storgatan då kvinnan bad att få låna hans telefon och satte sig sedan på trottoaren omedelbart öster om rondellen och inväntade polis.
Kvinnan hade skärrad blick och upprepade samma saker gång på gång samtidigt som hon uttryckte sig med yviga gester.
Tingsrättens slutsats
Åtalspunkt 1. Tingsrätten finner visat att Habibi med tillräcklig grad av våld betvingat kvinnan i enlighet med vad åklagaren påstått. Det är också klarlagt att Habibi med sitt könsorgan varit i beröring med kvinnans könsorgan under en inte helt kort tid samt att Habibi till en del trängt in i kvinnans anus.
Han skall då dömas för fullbordad våldtäkt.
Beträffande åtalspunkten 2 konstaterar tingsrätten att kvinnans berättelse i sig inte ger belägg för att Habibi avsiktligt skulle ha tillfogat henne smärta eller skada.
Hennes berättelse talar för att den bula hon fått i huvudet tillkommit av oaktsamhet eller möjligen grov sådan då Habibi med visst våld fört undan henne.
Åtalet för misshandel skall då ogillas.
Med hänsyn till såväl gärningens art som straffvärde kan annan påföljd än fängelse inte komma ifråga. Med beaktande av tingsrättens ställningstagande i utvisningsfrågan kan straffet stanna vid minimistraffet för våldtäkt, fängelse två år.
Habibi har gjort sig skyldig till ett av de allvarligaste brotten vi har med en strafflatitud på i normalfallet fängelse två till sex år.
Brottet i sig visar även på en fullständigt oacceptabel och djupt kränkande inställning till
Natten mot den 17 januari 2009 utsattes en ung kvinna i Växjö för ett sexuellt övergrepp i en bil.
Växjö tingsrätt dömde
Farid Habib, född 1985-08-01 för våldtäkt till två års fängelse och fem års utvisning ur Sverige. Han förbjuds att återvända till Sverige före 2014-03-09. En åtalspunkt gällande misshandel ogillades.
Farid Habibi skall utge skadestånd till kvinnan med 85 400 kronor jämte ränta.
Offentligt biträde för Farid Habibi ersätts med 37 990 kronor, målsägandebiträde med 19 320 kronor. Kostnaderna stannar hos staten.
Bakgrund
Åtalspunkt 1: Våldtäkt, alternativt försök till våldtäkt
Växjö tingsrätt dömde
Farid Habib, född 1985-08-01 för våldtäkt till två års fängelse och fem års utvisning ur Sverige. Han förbjuds att återvända till Sverige före 2014-03-09. En åtalspunkt gällande misshandel ogillades.
Farid Habibi skall utge skadestånd till kvinnan med 85 400 kronor jämte ränta.
Offentligt biträde för Farid Habibi ersätts med 37 990 kronor, målsägandebiträde med 19 320 kronor. Kostnaderna stannar hos staten.
Bakgrund
Åtalspunkt 1: Våldtäkt, alternativt försök till våldtäkt
Habibi har natten mot den 17 januari 2009 inne i personbilen KKX 320 (en MAZDA 626), vilken varit parkerad intill bensinstationen Statoil, Handelsvägen i Växjö medelst misshandel eller annars med våld tvingat målsäganden till såväl vaginalt- som analt samlag.
Våldet har bestått i att Habibi
Våldet har bestått i att Habibi
kvinnor. Hans beteende får då anses vara ett verkligt och allvarligt hot mot grundläggande värderingar och samhällsintressen. Av yttrande från Migrationsverket framgår att hinder för verkställighet av ett utvisningsbeslut inte föreligger.
Habibi skall då utvisas och förbjudas att återvända till Sverige inom fem år.
Habibi skall på grund av brottets svårighetsgrad och flyktfara kvarstanna i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom.
Övrigt
Domen i tingsrätten var enhällig.
Tingsrättens dom kan överklagas till Göta hovrätt senast den 30 mars 2009.
Farid Habibi fick permanent uppehållstillstånd i Sverige tack vare en massiv kampanj från socialdemokraterna, SSU och vänsterpartiet.
Socialdemokraten Reza Javid (afghan) samt vänsterpartisten och riksdagsmannen Kalle Larsson var två politiker som jobbade för att Farid Habibi inte skulle avvisas till Afghanistan för ca 1 år sedan.
Habibi skall då utvisas och förbjudas att återvända till Sverige inom fem år.
Habibi skall på grund av brottets svårighetsgrad och flyktfara kvarstanna i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom.
Övrigt
Domen i tingsrätten var enhällig.
Tingsrättens dom kan överklagas till Göta hovrätt senast den 30 mars 2009.
Farid Habibi fick permanent uppehållstillstånd i Sverige tack vare en massiv kampanj från socialdemokraterna, SSU och vänsterpartiet.
Socialdemokraten Reza Javid (afghan) samt vänsterpartisten och riksdagsmannen Kalle Larsson var två politiker som jobbade för att Farid Habibi inte skulle avvisas till Afghanistan för ca 1 år sedan.
Massor av BROTT av AFRIKANER I SVERIGE
Långväga gäster
Trots ambitionerna hos massmedia att mörka etnicitet hos våldsmän framskymtar att i påfallande många av de särskilt brutala fallen under den senaste tiden har förövarna varit negrer 1).
1. Stockholm
I januari 2005 var en ung flicka nära att misshandlas till döds i Liljeholmen i Stockholm, av två negrer.
Aftonbladet, den 24/1 -05:
"Den 15-åriga flickan hittades blodig och kunde knappt prata.
Flickan var våldtagen och misshandlad.
Sent på måndagen anhölls en 21-årig man misstänkt grov våldtäkt. Ytterligare en man söks fortfarande."
"Vid tvåtiden i natt fick flickan vård på Karolinska Universitetssjukhuset.
Hon är bosatt i en annan del av Storstockholm och hennes föräldrar hämtades under natten till sjukhuset där hon vårdades.
På måndagsmorgonen rapporterade Karolinska att hennes fysiska skador inte är livshotande."
Från webbsidan för "Efterlyst":
"Vid 21-tiden, söndagen den 23 januari, träffades 15-åriga Emma och 20-åriga Tilo Dumbuya på tunnelbanan. De började prata och på Liljeholmens tunnelbanestation i södra Stockholm steg de av tillsammans. Tilo Dumbuya tog med Emma till en lägenhet i bostadshotellet på Nybohovsbacken 43 i närheten av tunnelbanestationen. I lägenheten väntade ytterligare en man.
Ungefär tre timmar senare hittades Emma kraftigt blödande vid hissen på Liljeholmens tunnelbanestation, inte långt från lägenheten på Nybohovsbacken. Emma berättar att hon våldtagits av två män och förs direkt till sjukhus."
2. Göteborg
Expressen, den 26/3 -05:
"DE SLOG OCH SLOG"
"Med blodet forsande från såren i huvudet såg Linda, 18, hur fyra eller fem män släpade i väg hennes jämnåriga kompis Jenny.
Båda flickorna misshandlades brutalt innan Jenny våldtogs.
- De slog med en batong i huvudet, jag var säker på att de ville döda mig, säger Linda till Expressen."
"De tog in på en gångväg som löper genom ett skogsområde.
Plötsligt förändrades männen helt.
- De drog oss åt olika håll, någon slet fram en fjäderbatong. De slog mig i huvudet... på kroppen... När jag skrek slog de ännu mer, säger Linda. Även Jenny slogs till marken. Hon fick ta emot både slag och sparkar i ansiktet, tills hon till slut förlorade medvetandet."
"Samtidigt kämpade Linda för sitt liv.
- Jag tänkte att jag överlever inte ett slag till i huvudet, så jag låg helt stilla,..."
Från webbsidan för "Efterlyst":
"På nyårsnatten förra året satt Linda och Jenny vid spårvagnshållplatsen på Friskväderstorget på Hisingen i Göteborg, när ett gäng killar kom fram till dem och började snacka. Tjejerna skulle vidare till en annan fest i närheten, och killarna, som till en början verkade vara trevliga och schyssta, påstod att de var på väg till samma festlokal. Hela ungdomsgänget bestämde sig för att tillsammans ta en genväg till festen genom en gångväg i skogen vid vattentornet.
Lindas tumme var bruten efter misshandeln."
"- Man kan inte säga ifrån till dem, det gick absolut inte. Skrek man eller så slog de en hela tiden. Så att, nej, de bara slog, det var liksom inget stopp på det, berättar Jenny.
-Efter att de hade slagit ner mig så blödde jag väldigt mycket från huvudet så jag fick panik, säger Linda.
Linda förstod att det enda sättet att få killarna att sluta slå med fjäderbatongen, var ligga livlös på marken och låtsas vara död.".
Signalement:
"De fyra männen var cirka 17-20 år. De var svarta och talade svenska med brytning."
3. Värmland
Ur Aftonbladet, den 27/3 -05:
"Hiv-smittad man åtalas för våldtäkt på ung kvinna
Den 20-årige mannen har hiv - och vet om det. Nu står han inför rätta åtalad för att ha våldtagit en ung kvinna.
- Hon mår fruktansvärt dåligt, säger kvinnans advokat Kerstin Samuelsson.
Det tar tid innan kvinnan får veta om hon blivit smittad, men i dag börjar rättegången i Karlstad tingsrätt.
Våldtäkten inträffade den 11 februari, i en gångtunnel i centrala Karlstad - mitt på eftermiddagen när mycket folk var i rörelse.
Enligt Värmlands Folkblad hade den 20-årige mannen först träffat den unga kvinnan på Drottninggatan och ville bjuda på kaffe. När de gått därifrån och kom till gångtunneln utsatte han henne för våldtäkt."
"Hans sjukjournaler visade att han var hiv-smittad. Han har därför enligt åtalet 'visat ett särskilt hänsynslöst beteende'."
Mitt i Karlstad, mitt på dagen. HIV-smittad, neger.
4. Haninge
Från webbsidan för "Efterlyst", den 17/3 -05:
"GROV RÅNMISSHANDEL I JORDBRO
Misshandeln gav Amanda en kraftig hjärnskakning, skador på tänderna och ena handen och en näsfraktur16-åriga Amanda och hennes två vänner hade varit på en privatfest i en lokal i Jordbro Centrum söder om Stockholm. Amanda och hennes kompisar hade gått till Jordbro station för att ta nattbussen hem. När dem kom fram hade klockan hunnit bli tre på lördagsmorgonen. Utan förvarning kom ett killgäng på 5-7 killar fram mot tjejerna och krävde att få deras jackor, mobiler och väskor."
"Amanda och hennes tjej-kompisar blev allvarligt misshandlade av killgänget. När Amanda låg ned fick hon flera sparkar i huvudet och i ansiktet och en av killarna stampade på hennes huvud."
Killarna var 16-17 år. Några av dem var mörkhyade. Alla pratade 'rinkebysvenska' och flera av dom hade ett stiftörhänge med stor sten i ena örat, ett så kallat 'pling-pling'."
5. Blekinge
BLT skriver den 25/9 -04 om ett fall i Karlskrona, där förövaren också, som det senare framkom, var neger. Kvinnan ifråga var redan våldtagen en gång, av andra män. Istället för att hjälpa henne våldtog även han henne.
6. Hälsingland
En 22-årig kvinna överfölls av "tre mörkhyade män" en fredagskväll, den 4/9 2004 . De grep tag i hennes kläder och slet henne i året. Den ene slog henne på sidan av huvudet, någon av de andra höll ett rakblad mot hennes hals. 2)
1) Politisk korrekthet påbjuder att detta ord inte används, men det finns inget annat ord som fångar vad vi vill få fram. "Afrikaner" omfattar ju även araber, samtidigt som det exkluderar negrer från andra delar av världen. "Svarta" innefattar även tamiler, vilka här inte avses. När vi här använder ordet "neger" sker det inte i något allmänt nedsättande syfte.
2) Efter brott av detta slag blir de korrektas reaktion att organisera ytterligare en manifestation mot "rasism". Om hur offren eller deras anhöriga känner sig bryr man sig föga. Dessa lär heller inte komma till tals i massmedia, om de efter sin erfarenhet skulle känna något som kunde uppfattas som "främlingsfientligt". I Söderhamnsfallet gick mamman till den våldtagna flickan ut med ett brev till makthavarna, som publicerades på webbsidan "patriot.nu":
"Är förtvivlad över den utveckling som min stad har tagit. Läser gammal kommuninformation som lovordar att ta emot asylsökanden, att ekonomin i vår stad förbättras pga av dem.
Ser nu också hur man ska hedra dessa människor med manifestationer. Ett direkt slag i ansiktet på oss föräldrar till den våldtagna 22-åriga flickan. Min man är sjukskriven en längre tid som han aldrig varit tidigare, vi varken orkar jobba eller äta.
Ändå måste vi orka ta hand om vår dotter som är ett minne blott av sej själv och hennes lilla 14 månaders baby.
Ingen av er har ställt upp en sekund för henne och frågat hur hon mår av er politik! Inte oss föräldrar heller.
En släkting till oss har kontaktat vården eftersom hon ser hur vi alla mår, men fick till svar att Söderhamn inte har några resurser eller rutiner i sådana fall.
Fruktansvärda polisförhör för vår flicka då polisen frågade henne om hon frivilligt gick med männen, villket hon inte gjorde. Hon hade inte mycket val med ett rakblad mot sin hals som hon beskrev var av den 'gamla sorten'
Polisen som kom till henne kunde inte skriva som hon sa, att det var tre negrer som utförde våldtäkten, utan de satt och dividerade med varandra och kom fram till att de måste skriva mycket mörkt mörkhyade.
Eftersom jag i min förtvivlan inte hörde ett dugg av er i min stad och att mina poliser satt och sa som de gjorde åt henne kände jag att jag var tvungen ta kontakt med de som vågade säga som det var.
Alltså var det jag som sökte på nätet och hittade två grupper som jag kontaktade och för dem berättade jag min förtvivlan och bekräftade att det var tre negrer som utförde detta mot min dotter.
Nu har även andra kvinnor tagit kontakt med oss och berättat att de också varit utsatta just av denna grupp av män.
Den kommande tiden blir mycket svår innan vi får reda på om våran lilla flicka blivit smittat med hiv och hur då framtiden ser ut för vårt lilla barnbarn.
Min man är född i Söderhamn och jag kom hit som 3-åring. Växte upp i lilla Östanbo.
Vi känner oss så svikna av vår stad att vi nu har beslutat att försöka sälja vårt hus och söka oss till ett tryggare ställe.
Helena"
Heroin
Västafrikaner har tagit över smugglingen och försäljningen av heroin i Sverige.
Från SR:s webbsida den 18/1 -05:
"Polisen i Norden ska samarbeta mot droghandeln. Målet är att få bukt med de kriminella västafrikanska nätverk som smugglar stora mängder heroin och kokain som helt dominerar den ökande heroinförsäljningen i Stockholm.
På Sergels Torg, den ökända "Plattan" i Stockholm, pågår droghandeln som vanligt. Bleka och härjade missbrukare irrar runt i jakten på narkotika. Mobiltelefonerna går varma, en nick, en hand i en ficka och affären är klar.
Det är stora mängder vitt heroin i omlopp, och bakom det ligger kriminella nätverk med rötterna i västra Afrika."
Ett 30-tal personer från nätverken har gripits och dömts bara i Stockholm det senaste året, men det hjälper inte: narkotikan fortsätter att strömma in.
"Leif Brunell, som är chef för spanings- och narkotikaroteln vid länskriminalen i Stockholm, anser att situationen är alarmerande."
"Bilden bekräftas av Rikskriminalpolisen. Där är oron över de välorganiserade kriminella västafrikanska nätverkens framfart stor.
I Stockholm finns idag flera hundra representanter för nätverken som säljer droger, främst vitt heroin men också kokain och marijuana, för hundratals miljoner kronor varje år."
Problemen finns även i andra länder:
"Rapporter från övriga Europa visar att det är precis samma problem där med västafrikanska kriminella nätverk som regelmässigt och yrkesmässigt ägnar sig åt narkotikasmuggling och försäljning.
Genom att dumpa priserna och alltid ha narkotika att sälja har de kriminella västafrikanska nätverken i princip helt tagit över den tidigare ganska uppdelade heroinmarknaden. Marknaden är stor, det finns omkring 15 000 heroinmissbrukare i Sverige, och antalet ökar."
SR:s webbsida den 18/1 igen:
"SVENSKA KVINNOR KNARKKURIRER
Det senaste halvåret har flera unga svenska kvinnor gripits av polisen runt om i Europa misstänkta för att ha försökt smuggla stora mängder narkotika. De unga svenskorna misstänks ha använts som kurirer av kriminella västafrikanska nätverk.
Patrik Ramberg är kriminalinspektör på Rikskriminalens narkotikarotel.
Det är inte ovanligt att man siktar in sig på unga svenska kvinnor, för det är klart att de väcker mindre misstankar i tullnätet än andra gör, säger han.
I somras greps två 19-åriga svenskor på en flygplats i London med 96 kilo cannabis i bagaget:
"Mot en betald semesterresa och cirka 25 000 svenska kronor hade de lovat en man från Gambia att ta in narkotikan i Storbritannien."
Men det finns även andra varianter, som att man använder äldre sydamerikanska kvinnor som kurirer.
Ett polissamarbete över gränserna planeras nu:
"Ett mål är att bli bättre på att identifiera medlemmarna, som ofta byter identitet när de byter land.
Leif Brunell, som är chef för spanings- och narkotikaroteln vid länskriminalen i Stockholm, berättar att polisen ofta möts av tre fyra olika namn när de skickar ut ett fingeravtryck på en misstänkt till kollegerna i Europa.
Oftast har de förekommit i något annat europeiskt land med hantering av narkotika, kanske till och med avdömts. Då har man dömts i en identitet som inte vi känner till här, utan här använder man sig av en annan identitet, säger han."
Trots ambitionerna hos massmedia att mörka etnicitet hos våldsmän framskymtar att i påfallande många av de särskilt brutala fallen under den senaste tiden har förövarna varit negrer 1).
1. Stockholm
I januari 2005 var en ung flicka nära att misshandlas till döds i Liljeholmen i Stockholm, av två negrer.
Aftonbladet, den 24/1 -05:
"Den 15-åriga flickan hittades blodig och kunde knappt prata.
Flickan var våldtagen och misshandlad.
Sent på måndagen anhölls en 21-årig man misstänkt grov våldtäkt. Ytterligare en man söks fortfarande."
"Vid tvåtiden i natt fick flickan vård på Karolinska Universitetssjukhuset.
Hon är bosatt i en annan del av Storstockholm och hennes föräldrar hämtades under natten till sjukhuset där hon vårdades.
På måndagsmorgonen rapporterade Karolinska att hennes fysiska skador inte är livshotande."
Från webbsidan för "Efterlyst":
"Vid 21-tiden, söndagen den 23 januari, träffades 15-åriga Emma och 20-åriga Tilo Dumbuya på tunnelbanan. De började prata och på Liljeholmens tunnelbanestation i södra Stockholm steg de av tillsammans. Tilo Dumbuya tog med Emma till en lägenhet i bostadshotellet på Nybohovsbacken 43 i närheten av tunnelbanestationen. I lägenheten väntade ytterligare en man.
Ungefär tre timmar senare hittades Emma kraftigt blödande vid hissen på Liljeholmens tunnelbanestation, inte långt från lägenheten på Nybohovsbacken. Emma berättar att hon våldtagits av två män och förs direkt till sjukhus."
2. Göteborg
Expressen, den 26/3 -05:
"DE SLOG OCH SLOG"
"Med blodet forsande från såren i huvudet såg Linda, 18, hur fyra eller fem män släpade i väg hennes jämnåriga kompis Jenny.
Båda flickorna misshandlades brutalt innan Jenny våldtogs.
- De slog med en batong i huvudet, jag var säker på att de ville döda mig, säger Linda till Expressen."
"De tog in på en gångväg som löper genom ett skogsområde.
Plötsligt förändrades männen helt.
- De drog oss åt olika håll, någon slet fram en fjäderbatong. De slog mig i huvudet... på kroppen... När jag skrek slog de ännu mer, säger Linda. Även Jenny slogs till marken. Hon fick ta emot både slag och sparkar i ansiktet, tills hon till slut förlorade medvetandet."
"Samtidigt kämpade Linda för sitt liv.
- Jag tänkte att jag överlever inte ett slag till i huvudet, så jag låg helt stilla,..."
Från webbsidan för "Efterlyst":
"På nyårsnatten förra året satt Linda och Jenny vid spårvagnshållplatsen på Friskväderstorget på Hisingen i Göteborg, när ett gäng killar kom fram till dem och började snacka. Tjejerna skulle vidare till en annan fest i närheten, och killarna, som till en början verkade vara trevliga och schyssta, påstod att de var på väg till samma festlokal. Hela ungdomsgänget bestämde sig för att tillsammans ta en genväg till festen genom en gångväg i skogen vid vattentornet.
Lindas tumme var bruten efter misshandeln."
"- Man kan inte säga ifrån till dem, det gick absolut inte. Skrek man eller så slog de en hela tiden. Så att, nej, de bara slog, det var liksom inget stopp på det, berättar Jenny.
-Efter att de hade slagit ner mig så blödde jag väldigt mycket från huvudet så jag fick panik, säger Linda.
Linda förstod att det enda sättet att få killarna att sluta slå med fjäderbatongen, var ligga livlös på marken och låtsas vara död.".
Signalement:
"De fyra männen var cirka 17-20 år. De var svarta och talade svenska med brytning."
3. Värmland
Ur Aftonbladet, den 27/3 -05:
"Hiv-smittad man åtalas för våldtäkt på ung kvinna
Den 20-årige mannen har hiv - och vet om det. Nu står han inför rätta åtalad för att ha våldtagit en ung kvinna.
- Hon mår fruktansvärt dåligt, säger kvinnans advokat Kerstin Samuelsson.
Det tar tid innan kvinnan får veta om hon blivit smittad, men i dag börjar rättegången i Karlstad tingsrätt.
Våldtäkten inträffade den 11 februari, i en gångtunnel i centrala Karlstad - mitt på eftermiddagen när mycket folk var i rörelse.
Enligt Värmlands Folkblad hade den 20-årige mannen först träffat den unga kvinnan på Drottninggatan och ville bjuda på kaffe. När de gått därifrån och kom till gångtunneln utsatte han henne för våldtäkt."
"Hans sjukjournaler visade att han var hiv-smittad. Han har därför enligt åtalet 'visat ett särskilt hänsynslöst beteende'."
Mitt i Karlstad, mitt på dagen. HIV-smittad, neger.
4. Haninge
Från webbsidan för "Efterlyst", den 17/3 -05:
"GROV RÅNMISSHANDEL I JORDBRO
Misshandeln gav Amanda en kraftig hjärnskakning, skador på tänderna och ena handen och en näsfraktur16-åriga Amanda och hennes två vänner hade varit på en privatfest i en lokal i Jordbro Centrum söder om Stockholm. Amanda och hennes kompisar hade gått till Jordbro station för att ta nattbussen hem. När dem kom fram hade klockan hunnit bli tre på lördagsmorgonen. Utan förvarning kom ett killgäng på 5-7 killar fram mot tjejerna och krävde att få deras jackor, mobiler och väskor."
"Amanda och hennes tjej-kompisar blev allvarligt misshandlade av killgänget. När Amanda låg ned fick hon flera sparkar i huvudet och i ansiktet och en av killarna stampade på hennes huvud."
Killarna var 16-17 år. Några av dem var mörkhyade. Alla pratade 'rinkebysvenska' och flera av dom hade ett stiftörhänge med stor sten i ena örat, ett så kallat 'pling-pling'."
5. Blekinge
BLT skriver den 25/9 -04 om ett fall i Karlskrona, där förövaren också, som det senare framkom, var neger. Kvinnan ifråga var redan våldtagen en gång, av andra män. Istället för att hjälpa henne våldtog även han henne.
6. Hälsingland
En 22-årig kvinna överfölls av "tre mörkhyade män" en fredagskväll, den 4/9 2004 . De grep tag i hennes kläder och slet henne i året. Den ene slog henne på sidan av huvudet, någon av de andra höll ett rakblad mot hennes hals. 2)
1) Politisk korrekthet påbjuder att detta ord inte används, men det finns inget annat ord som fångar vad vi vill få fram. "Afrikaner" omfattar ju även araber, samtidigt som det exkluderar negrer från andra delar av världen. "Svarta" innefattar även tamiler, vilka här inte avses. När vi här använder ordet "neger" sker det inte i något allmänt nedsättande syfte.
2) Efter brott av detta slag blir de korrektas reaktion att organisera ytterligare en manifestation mot "rasism". Om hur offren eller deras anhöriga känner sig bryr man sig föga. Dessa lär heller inte komma till tals i massmedia, om de efter sin erfarenhet skulle känna något som kunde uppfattas som "främlingsfientligt". I Söderhamnsfallet gick mamman till den våldtagna flickan ut med ett brev till makthavarna, som publicerades på webbsidan "patriot.nu":
"Är förtvivlad över den utveckling som min stad har tagit. Läser gammal kommuninformation som lovordar att ta emot asylsökanden, att ekonomin i vår stad förbättras pga av dem.
Ser nu också hur man ska hedra dessa människor med manifestationer. Ett direkt slag i ansiktet på oss föräldrar till den våldtagna 22-åriga flickan. Min man är sjukskriven en längre tid som han aldrig varit tidigare, vi varken orkar jobba eller äta.
Ändå måste vi orka ta hand om vår dotter som är ett minne blott av sej själv och hennes lilla 14 månaders baby.
Ingen av er har ställt upp en sekund för henne och frågat hur hon mår av er politik! Inte oss föräldrar heller.
En släkting till oss har kontaktat vården eftersom hon ser hur vi alla mår, men fick till svar att Söderhamn inte har några resurser eller rutiner i sådana fall.
Fruktansvärda polisförhör för vår flicka då polisen frågade henne om hon frivilligt gick med männen, villket hon inte gjorde. Hon hade inte mycket val med ett rakblad mot sin hals som hon beskrev var av den 'gamla sorten'
Polisen som kom till henne kunde inte skriva som hon sa, att det var tre negrer som utförde våldtäkten, utan de satt och dividerade med varandra och kom fram till att de måste skriva mycket mörkt mörkhyade.
Eftersom jag i min förtvivlan inte hörde ett dugg av er i min stad och att mina poliser satt och sa som de gjorde åt henne kände jag att jag var tvungen ta kontakt med de som vågade säga som det var.
Alltså var det jag som sökte på nätet och hittade två grupper som jag kontaktade och för dem berättade jag min förtvivlan och bekräftade att det var tre negrer som utförde detta mot min dotter.
Nu har även andra kvinnor tagit kontakt med oss och berättat att de också varit utsatta just av denna grupp av män.
Den kommande tiden blir mycket svår innan vi får reda på om våran lilla flicka blivit smittat med hiv och hur då framtiden ser ut för vårt lilla barnbarn.
Min man är född i Söderhamn och jag kom hit som 3-åring. Växte upp i lilla Östanbo.
Vi känner oss så svikna av vår stad att vi nu har beslutat att försöka sälja vårt hus och söka oss till ett tryggare ställe.
Helena"
Heroin
Västafrikaner har tagit över smugglingen och försäljningen av heroin i Sverige.
Från SR:s webbsida den 18/1 -05:
"Polisen i Norden ska samarbeta mot droghandeln. Målet är att få bukt med de kriminella västafrikanska nätverk som smugglar stora mängder heroin och kokain som helt dominerar den ökande heroinförsäljningen i Stockholm.
På Sergels Torg, den ökända "Plattan" i Stockholm, pågår droghandeln som vanligt. Bleka och härjade missbrukare irrar runt i jakten på narkotika. Mobiltelefonerna går varma, en nick, en hand i en ficka och affären är klar.
Det är stora mängder vitt heroin i omlopp, och bakom det ligger kriminella nätverk med rötterna i västra Afrika."
Ett 30-tal personer från nätverken har gripits och dömts bara i Stockholm det senaste året, men det hjälper inte: narkotikan fortsätter att strömma in.
"Leif Brunell, som är chef för spanings- och narkotikaroteln vid länskriminalen i Stockholm, anser att situationen är alarmerande."
"Bilden bekräftas av Rikskriminalpolisen. Där är oron över de välorganiserade kriminella västafrikanska nätverkens framfart stor.
I Stockholm finns idag flera hundra representanter för nätverken som säljer droger, främst vitt heroin men också kokain och marijuana, för hundratals miljoner kronor varje år."
Problemen finns även i andra länder:
"Rapporter från övriga Europa visar att det är precis samma problem där med västafrikanska kriminella nätverk som regelmässigt och yrkesmässigt ägnar sig åt narkotikasmuggling och försäljning.
Genom att dumpa priserna och alltid ha narkotika att sälja har de kriminella västafrikanska nätverken i princip helt tagit över den tidigare ganska uppdelade heroinmarknaden. Marknaden är stor, det finns omkring 15 000 heroinmissbrukare i Sverige, och antalet ökar."
SR:s webbsida den 18/1 igen:
"SVENSKA KVINNOR KNARKKURIRER
Det senaste halvåret har flera unga svenska kvinnor gripits av polisen runt om i Europa misstänkta för att ha försökt smuggla stora mängder narkotika. De unga svenskorna misstänks ha använts som kurirer av kriminella västafrikanska nätverk.
Patrik Ramberg är kriminalinspektör på Rikskriminalens narkotikarotel.
Det är inte ovanligt att man siktar in sig på unga svenska kvinnor, för det är klart att de väcker mindre misstankar i tullnätet än andra gör, säger han.
I somras greps två 19-åriga svenskor på en flygplats i London med 96 kilo cannabis i bagaget:
"Mot en betald semesterresa och cirka 25 000 svenska kronor hade de lovat en man från Gambia att ta in narkotikan i Storbritannien."
Men det finns även andra varianter, som att man använder äldre sydamerikanska kvinnor som kurirer.
Ett polissamarbete över gränserna planeras nu:
"Ett mål är att bli bättre på att identifiera medlemmarna, som ofta byter identitet när de byter land.
Leif Brunell, som är chef för spanings- och narkotikaroteln vid länskriminalen i Stockholm, berättar att polisen ofta möts av tre fyra olika namn när de skickar ut ett fingeravtryck på en misstänkt till kollegerna i Europa.
Oftast har de förekommit i något annat europeiskt land med hantering av narkotika, kanske till och med avdömts. Då har man dömts i en identitet som inte vi känner till här, utan här använder man sig av en annan identitet, säger han."
Långväga gäster
I januari 2005 var en ung flicka nära att misshandlas till döds i Liljeholmen i Stockholm, av två negrer.
Aftonbladet, den 24/1 -05:
"Den 15-åriga flickan hittades blodig och kunde knappt prata.
Flickan var våldtagen och misshandlad.
Sent på måndagen anhölls en 21-årig man misstänkt grov våldtäkt. Ytterligare en man söks fortfarande."
"Vid tvåtiden i natt fick flickan vård på Karolinska Universitetssjukhuset.
Hon är bosatt i en annan del av Storstockholm och hennes föräldrar hämtades under natten till sjukhuset där hon vårdades.
På måndagsmorgonen rapporterade Karolinska att hennes fysiska skador inte är livshotande."
Från webbsidan för "Efterlyst":
"Vid 21-tiden, söndagen den 23 januari, träffades 15-åriga Emma och 20-åriga Tilo Dumbuya på tunnelbanan. De började prata och på Liljeholmens tunnelbanestation i södra Stockholm steg de av tillsammans. Tilo Dumbuya tog med Emma till en lägenhet i bostadshotellet på Nybohovsbacken 43 i närheten av tunnelbanestationen. I lägenheten väntade ytterligare en man.
Ungefär tre timmar senare hittades Emma kraftigt blödande vid hissen på Liljeholmens tunnelbanestation, inte långt från lägenheten på Nybohovsbacken. Emma berättar att hon våldtagits av två män och förs direkt till sjukhus."
Aftonbladet, den 24/1 -05:
"Den 15-åriga flickan hittades blodig och kunde knappt prata.
Flickan var våldtagen och misshandlad.
Sent på måndagen anhölls en 21-årig man misstänkt grov våldtäkt. Ytterligare en man söks fortfarande."
"Vid tvåtiden i natt fick flickan vård på Karolinska Universitetssjukhuset.
Hon är bosatt i en annan del av Storstockholm och hennes föräldrar hämtades under natten till sjukhuset där hon vårdades.
På måndagsmorgonen rapporterade Karolinska att hennes fysiska skador inte är livshotande."
Från webbsidan för "Efterlyst":
"Vid 21-tiden, söndagen den 23 januari, träffades 15-åriga Emma och 20-åriga Tilo Dumbuya på tunnelbanan. De började prata och på Liljeholmens tunnelbanestation i södra Stockholm steg de av tillsammans. Tilo Dumbuya tog med Emma till en lägenhet i bostadshotellet på Nybohovsbacken 43 i närheten av tunnelbanestationen. I lägenheten väntade ytterligare en man.
Ungefär tre timmar senare hittades Emma kraftigt blödande vid hissen på Liljeholmens tunnelbanestation, inte långt från lägenheten på Nybohovsbacken. Emma berättar att hon våldtagits av två män och förs direkt till sjukhus."
Bodström-Sjöboda
Efter en serie lantbrukarmord i Småland bildades "Sjöbodagruppen", som anordnade en demonstration och drog igång en namninsamling, där man fick 12.000 underskrifter. Kravet var åtgärder för att förebygga ytterligare lantbrukarmord.
Thomas Bodström, justitieminister. nedlät sig till att träffa Sjöbodagruppen först efter att olika partiledare på den borgerliga kanten besökt Småland. Justitieministern påstod därvid att brottligheten inte skulle ha ökat!
Som en uppföljning av besöket och den grova desinformationen kom nedanstående brev från Bodström till Sjöbodagruppen, daterat den 13/12 2004:
"Jag har förstått att några av frågorna inte blev besvarade vid mitt besök i Markaryd. Jag skriver därför till Er för att ge svar på de återstående frågor som ligger inom mitt ansvarsområde.
Regeringen har under flera år satsat på polisen. Aldrig tidigare har så många poliser utbildats på så kort tid som nu. Regeringens mål om att 4000 poliser ska utbildas under mandatperioden ligger fast. Enligt
Rikspolisstyrelsens prognoser kommer antalet poliser att uppgå till cirka 17.200 i januari, vilket är en ökning med 1100 poliser netto på bara några få år. Antalet civilanställda fortsätter också att stiga kraftigt. Denna kraftfulla satsning på polisen kommer också att komma landsbygden till del.
Rörande frågan om polisstationer så måste polisen arbeta med ett lokalt fokus där personalen har god kännedom om orten och dess invånare. Men detta kan ske på flera sätt, inte bara genom att ha en fullt utrustad närpolisstation, utan också genom exempelvis mindre poliskontor i anslutning till kommunhus och liknande. Det kan också finnas poliser vid de större stationerna som är särskilt avdelade att arbeta med de orter inom länet som saknar permanent bemanning av polis.
Då det gäller samverkan för ökad trygghet och minskad brottsligheten finns det vid Polismyndigheten i Kronobergs län s.k. brottsförebyggande råd. Dessa finns i nästan varje kommun. I dessa råd diskuteras frågor kring samverkan och identifiering av problem. Dessa forum är viktiga för att kraftsamla alla aktörer till konkreta åtgärder.
Frågor som rör våld mot kvinnor är ett viktigt och prioriterat område för regeringen. Under senare år har flera förändringar av lagstiftningen genomförts. Lagen om besöksförbud har förändrats så att besöksförbud kan meddelas också avseende den gemensamma bostaden. Dessutom kommer en ny sexualbrottslag att beslutas under våren som bland annat går ut på att fler situationer än i dag ska kunna bedömas som våldtäkt. Men lagstiftning är endast en del. Utbildning, fortbildning och ökad medvetenhet om mäns våld mot kvinnor måste också fortsätta utvecklas. Detta är speciellt viktigt hos de personalgrupper som arbetar med dessa frågor t.ex. polis, åklagare, domstolar och socialtjänsten.
Vad gäller frågan om kriminalvården så är det viktigt att säkerheten på anstalterna fortsätter att förbättras så att inte rymningar och brottslig verksamhet kan pågå under fängelsetiden. Man bör dock känna till att antalet rymningar från slutna anstalter uppgår till en tredjedel jämfört med för tio år sedan.
Säkerhetsarbetet har alltså redan förbättrats avsevärt. Sedan den 1 februari 2004 har regeringen beslutat att samtliga personer som passerar in i en sluten anstalt skall kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Syftet med kontrollen är att söka efter otillåtna föremål, t.ex. vapen och mobiltelefoner. För att förhindra att mobiltelefoner används på anstalterna har kriminalvården också sedan juli 2003 fått möjlighet att störa ut mobiltelefontrafik på anstalter.
Då det gäller frågan om att genomföra avvisningsbeslut av asylsökanden så kan Migrationsverket verkställa avvisnings- eller utvisningsbeslut i de allra flesta fallen, men ärenden som är särskilt svåra att verkställa överlämnas till polisen. Naturligtvis skall polisens ambition alltid vara att utveckla och förbättra sin verksamhet. De stora resurser som regeringen skjutit till på senare år ger goda möjligheter för detta. När det gäller arbetet med verkställighetsärenden är det dock inte enbart en fråga om resurser utan här är också en nära samverkan med Migrationsverket avgörande.
Rörande frågan kring åldersgränser för äktenskap gäller från och med den 1 maj i år nya regler. Den viktigaste nyheten är att åldersgränsen på 18 år gäller för alla som vill vigas inför svensk myndighet, oavsett om man är svensk medborgare eller inte.
Avslutningsvis vill jag tacka för mitt besök i Markaryd och jag hoppas att jag givit svar på de frågor som Ni ställt.
Med vänlig hälsning
Thomas Bodström
Sjöbodagruppens replik:
Tack för Ert svar till Sjöbodagruppen.
Vi blev inte besvikna över innehållet - för vi hade inte några större förväntningar.
Under insamlingen av namnunderskrifterna var det många som sade: ”Tror du att politikerna lyssnar? De lovar så mycket när det är val, men sen håller de inte vad de lovat”.
Thomas Bodström!
Vi ställde inga frågor. Vi ställde krav - med 12 000 namnunderskrifter från människor ute i verkligheten, i en alltmer ökande kriminalitet i samhället, från människor som är rädda för liv och egendom. En lavinartad ökning av droger och alkohol bland våra ungdomar, gängbråk, misshandel och mord. Droger lanseras på våra skolor. Ni politiker skulle ut i verkligheten. Varför har ni låtit detta ske?
Vi noterar att du inte upprepar ditt osanna påstående att kriminaliteten inte har ökat de sista 30 åren. Vi har läst dina gyllene löften - inte så överraskande med tanke på kommande val. Men vad med säkerheten i och omkring asylcentren, gränskontroll, passkontroll, utfärdande av pass, utvisning av kriminella, hemsändelse av utvisade. o s v. De som vistas illegalt här i landet, hur försörjer de sig? Genom rån stölder mord !
I tidningen Smålänningen kan vi läsa i dag om kraftig ökning av brott i Markaryd men INGA POLISER I SIKTE.
Inga ytterliggare kommentarer från vår sida.
"GRANNEN FANN BONDENS DÖDA KROPP I HALLEN"
"Den 54-årige lantbrukaren bodde ensam på sin gård i Båraryd, norr om Gislaved. När en granne kom på besök fann han gårdens ägare i hallen - mördad. Enligt polisen kan dådet ha skett i samband med ett rån."
"Tre lantbrukare mördade i Småland sedan i somras"
Polisen arbetar nu intensivt med det nya mordfallet, 15 polismän är inkopplade:
"Ett stort antal människor i området har hörts om iakttagelser under det aktuella dygnet.
- Här har förekommit en del stölder på senare tid, bilar som inte är kända i bygden har cirkulerat, säger en boende i samhället.
Den mördade lantbrukaren bodde ensam på gården, hans barn är vuxna. Han har sysslat med skogsbruk och maskinhandel i mindre skala.
- En lugn och trevlig person, hjälpsam och mycket omtyckt. Ingen kan ha velat honom illa, säger en granne."
De tidigare lantbrukarmorden - i Traryd och Tingsryd - begicks av män från det f.d. Jugoslavien.
Thomas Bodström, justitieminister. nedlät sig till att träffa Sjöbodagruppen först efter att olika partiledare på den borgerliga kanten besökt Småland. Justitieministern påstod därvid att brottligheten inte skulle ha ökat!
Som en uppföljning av besöket och den grova desinformationen kom nedanstående brev från Bodström till Sjöbodagruppen, daterat den 13/12 2004:
"Jag har förstått att några av frågorna inte blev besvarade vid mitt besök i Markaryd. Jag skriver därför till Er för att ge svar på de återstående frågor som ligger inom mitt ansvarsområde.
Regeringen har under flera år satsat på polisen. Aldrig tidigare har så många poliser utbildats på så kort tid som nu. Regeringens mål om att 4000 poliser ska utbildas under mandatperioden ligger fast. Enligt
Rikspolisstyrelsens prognoser kommer antalet poliser att uppgå till cirka 17.200 i januari, vilket är en ökning med 1100 poliser netto på bara några få år. Antalet civilanställda fortsätter också att stiga kraftigt. Denna kraftfulla satsning på polisen kommer också att komma landsbygden till del.
Rörande frågan om polisstationer så måste polisen arbeta med ett lokalt fokus där personalen har god kännedom om orten och dess invånare. Men detta kan ske på flera sätt, inte bara genom att ha en fullt utrustad närpolisstation, utan också genom exempelvis mindre poliskontor i anslutning till kommunhus och liknande. Det kan också finnas poliser vid de större stationerna som är särskilt avdelade att arbeta med de orter inom länet som saknar permanent bemanning av polis.
Då det gäller samverkan för ökad trygghet och minskad brottsligheten finns det vid Polismyndigheten i Kronobergs län s.k. brottsförebyggande råd. Dessa finns i nästan varje kommun. I dessa råd diskuteras frågor kring samverkan och identifiering av problem. Dessa forum är viktiga för att kraftsamla alla aktörer till konkreta åtgärder.
Frågor som rör våld mot kvinnor är ett viktigt och prioriterat område för regeringen. Under senare år har flera förändringar av lagstiftningen genomförts. Lagen om besöksförbud har förändrats så att besöksförbud kan meddelas också avseende den gemensamma bostaden. Dessutom kommer en ny sexualbrottslag att beslutas under våren som bland annat går ut på att fler situationer än i dag ska kunna bedömas som våldtäkt. Men lagstiftning är endast en del. Utbildning, fortbildning och ökad medvetenhet om mäns våld mot kvinnor måste också fortsätta utvecklas. Detta är speciellt viktigt hos de personalgrupper som arbetar med dessa frågor t.ex. polis, åklagare, domstolar och socialtjänsten.
Vad gäller frågan om kriminalvården så är det viktigt att säkerheten på anstalterna fortsätter att förbättras så att inte rymningar och brottslig verksamhet kan pågå under fängelsetiden. Man bör dock känna till att antalet rymningar från slutna anstalter uppgår till en tredjedel jämfört med för tio år sedan.
Säkerhetsarbetet har alltså redan förbättrats avsevärt. Sedan den 1 februari 2004 har regeringen beslutat att samtliga personer som passerar in i en sluten anstalt skall kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Syftet med kontrollen är att söka efter otillåtna föremål, t.ex. vapen och mobiltelefoner. För att förhindra att mobiltelefoner används på anstalterna har kriminalvården också sedan juli 2003 fått möjlighet att störa ut mobiltelefontrafik på anstalter.
Då det gäller frågan om att genomföra avvisningsbeslut av asylsökanden så kan Migrationsverket verkställa avvisnings- eller utvisningsbeslut i de allra flesta fallen, men ärenden som är särskilt svåra att verkställa överlämnas till polisen. Naturligtvis skall polisens ambition alltid vara att utveckla och förbättra sin verksamhet. De stora resurser som regeringen skjutit till på senare år ger goda möjligheter för detta. När det gäller arbetet med verkställighetsärenden är det dock inte enbart en fråga om resurser utan här är också en nära samverkan med Migrationsverket avgörande.
Rörande frågan kring åldersgränser för äktenskap gäller från och med den 1 maj i år nya regler. Den viktigaste nyheten är att åldersgränsen på 18 år gäller för alla som vill vigas inför svensk myndighet, oavsett om man är svensk medborgare eller inte.
Avslutningsvis vill jag tacka för mitt besök i Markaryd och jag hoppas att jag givit svar på de frågor som Ni ställt.
Med vänlig hälsning
Thomas Bodström
Sjöbodagruppens replik:
Tack för Ert svar till Sjöbodagruppen.
Vi blev inte besvikna över innehållet - för vi hade inte några större förväntningar.
Under insamlingen av namnunderskrifterna var det många som sade: ”Tror du att politikerna lyssnar? De lovar så mycket när det är val, men sen håller de inte vad de lovat”.
Thomas Bodström!
Vi ställde inga frågor. Vi ställde krav - med 12 000 namnunderskrifter från människor ute i verkligheten, i en alltmer ökande kriminalitet i samhället, från människor som är rädda för liv och egendom. En lavinartad ökning av droger och alkohol bland våra ungdomar, gängbråk, misshandel och mord. Droger lanseras på våra skolor. Ni politiker skulle ut i verkligheten. Varför har ni låtit detta ske?
Vi noterar att du inte upprepar ditt osanna påstående att kriminaliteten inte har ökat de sista 30 åren. Vi har läst dina gyllene löften - inte så överraskande med tanke på kommande val. Men vad med säkerheten i och omkring asylcentren, gränskontroll, passkontroll, utfärdande av pass, utvisning av kriminella, hemsändelse av utvisade. o s v. De som vistas illegalt här i landet, hur försörjer de sig? Genom rån stölder mord !
I tidningen Smålänningen kan vi läsa i dag om kraftig ökning av brott i Markaryd men INGA POLISER I SIKTE.
Inga ytterliggare kommentarer från vår sida.
"GRANNEN FANN BONDENS DÖDA KROPP I HALLEN"
"Den 54-årige lantbrukaren bodde ensam på sin gård i Båraryd, norr om Gislaved. När en granne kom på besök fann han gårdens ägare i hallen - mördad. Enligt polisen kan dådet ha skett i samband med ett rån."
"Tre lantbrukare mördade i Småland sedan i somras"
Polisen arbetar nu intensivt med det nya mordfallet, 15 polismän är inkopplade:
"Ett stort antal människor i området har hörts om iakttagelser under det aktuella dygnet.
- Här har förekommit en del stölder på senare tid, bilar som inte är kända i bygden har cirkulerat, säger en boende i samhället.
Den mördade lantbrukaren bodde ensam på gården, hans barn är vuxna. Han har sysslat med skogsbruk och maskinhandel i mindre skala.
- En lugn och trevlig person, hjälpsam och mycket omtyckt. Ingen kan ha velat honom illa, säger en granne."
De tidigare lantbrukarmorden - i Traryd och Tingsryd - begicks av män från det f.d. Jugoslavien.
Betyg till Bodström
Debattinlägg i Smålandsposten den 10/1 -04:
"BROTTSLIGHETEN - HAR POLITIKERNA GIVIT UPP?
Mordet i Urshult reser ånyo frågan om brottsligheten och polisens vanmakt. Polisens talesman i länet verkar resignerad i samband med brottstatistiken 2003 publicerades i Smp förra veckan. Han talar om ökad internationalisering och mera droger.
I klartext innebär det dels företrädesvis den relativt omfattande krets av de asylsökande med brott som affärsidé, dels gränsskyddets nedmontering.
Grundproblemet ligger som vanligt på samhällstoppen - hos regering och i viss mån även hos rikspolischef.
Några problemområden;
gränsskyddet nedmonteras,
hög svensk fängelsestandard t.o.m. lockar till brott i vissa fall,
låg straffskala,
lägre samhällsmoral
polisens möjligheter kvarhålla brottsmisstänkta i förvar
polisens bristande satsning på närvaro på gator och torg
socialtjänstens skyddstillsyn ett fiasko
närpolisreformen och andra ofullgångna förändringar har knäckt organisationen
samverkan mellan sociala myndigheter fungerar inte
havererad invandringspolitik har polariserat samhället med fler brott som följd.
Ansvarigt statsråd Thomas Bodström vet att de åtgärder som ligger hos honom att ta initiativ till skulle riskera sänka hans karriär som politiker. Det är då trevligare att vara medial, satsa på karriären. Driva frågor om livstidsstraffets avskaffande etc.
Enligt en nyligen publicerad undersökning får han toppbetyg av (okritiska) väljare.
Vi får de politiker vi förtjänar! "
"BROTTSLIGHETEN - HAR POLITIKERNA GIVIT UPP?
Mordet i Urshult reser ånyo frågan om brottsligheten och polisens vanmakt. Polisens talesman i länet verkar resignerad i samband med brottstatistiken 2003 publicerades i Smp förra veckan. Han talar om ökad internationalisering och mera droger.
I klartext innebär det dels företrädesvis den relativt omfattande krets av de asylsökande med brott som affärsidé, dels gränsskyddets nedmontering.
Grundproblemet ligger som vanligt på samhällstoppen - hos regering och i viss mån även hos rikspolischef.
Några problemområden;
gränsskyddet nedmonteras,
hög svensk fängelsestandard t.o.m. lockar till brott i vissa fall,
låg straffskala,
lägre samhällsmoral
polisens möjligheter kvarhålla brottsmisstänkta i förvar
polisens bristande satsning på närvaro på gator och torg
socialtjänstens skyddstillsyn ett fiasko
närpolisreformen och andra ofullgångna förändringar har knäckt organisationen
samverkan mellan sociala myndigheter fungerar inte
havererad invandringspolitik har polariserat samhället med fler brott som följd.
Ansvarigt statsråd Thomas Bodström vet att de åtgärder som ligger hos honom att ta initiativ till skulle riskera sänka hans karriär som politiker. Det är då trevligare att vara medial, satsa på karriären. Driva frågor om livstidsstraffets avskaffande etc.
Enligt en nyligen publicerad undersökning får han toppbetyg av (okritiska) väljare.
Vi får de politiker vi förtjänar! "
THOMAS BODSTRÖM EN AV SOSSERIETS NYADEL
Den f.d. justitieministern, nu riksdagsledamoten (s) - Thomas Bodström - fakturerade 250 kronor för promenader på 3,5 minuter. Om detta skrev Merit Wager på sin blogg den 18/2 -08: "I Expressen berättas om förre justitieministern Thomas Bodströms dubbelspel, om hur han är riksdagsledamot och ordförande i justitieutskottet och för detta får ordinarie riksdagsledamotslön plus 10.000 kronor extra, summa 62.000 kronor i månaden. Detta torde vara mer än ett heltidsjobb. Men Bodström hinner dessutom jobba heltid som advokat: 'I dag arbetar jag som riksdagsledamot cirka 45 timmar i veckan och som advokat 20. Så lite har jag inte arbetat sedan jag började som biträdande jurist 1990. Som minister arbetade jag säkert 80 timmar.'" "...Fyrabarnspappan har... under sina barns uppväxt jobbat 80 timmar och tyckt att det är helt okej. Nu jobbar han 'bara' 65 timmar och det funkar tydligen också fint med familjen. Som advokat har han fakturerat för i genomsnitt 72.000 kronor i månaden. Det är obegripligt att det är tillåtet för ledamöter i Sveriges riksdag att utnyttja sin position på det sättet, att man har två krävande uppdrag/jobb samtidigt.
Det faktum att det går att göra så visar med stor tydlighet att det är alldeles för många ledamöter i riksdagen! Skär ner med minst hälften och se till att sådana som Bodström och andra som jobbar dubbelt inte får uppehålla en plats som bättre kan förvaltas av någon som ger hela sin tid och energi i det viktiga arbetet som riksdagsledamot. Och varför ska en skattebetald pressekreterare i riksdagen sköta Bodströms advokatverksamhet? Det kan väl ändå inte vara lagligt?" "Bodström tycks skapa egna regler och är arrogant när han anser att han har rätt att göra precis som han vill. Han fortsätter på sin inslagna maximalt utnyttjande stig, samma stig som han trampat redan innan han plockades in i den förra regeringen som justitieminister. För vem kan glömma hur han redan 2002-2003 smackade till med rejäla räkningar för 'tidsspillan' för sina promenader på tre, fyra minuter från advokatbyrån vid Kungsholmstorg 6 där han jobbade till Stockholms tingsrätt på Scheelegatan några kvarter bort." "'Justitieminister Thomas Bodström tjänade 1000-tals kronor i månaden på sina fötter', skrev Aftonbladet när Bodström utsågs till minister. Han fakturerade nämligen 250 kronor för varje promenad, en sträcka på ca 350 meter, som Aftonbladet tidstestade och kom fram till att den tog 3,28 minuter att gå. Bodström rundade av uppåt till 15 minuter och för de mycket korta promenaderna i alla de åtta fall som Aftonbladet granskade kvitterade Bodström ut 30.000 kronor. Det motsvarade därmed, enligt tidningens uträkning, en nätt timpenning på 4.000 kronor!"
Det faktum att det går att göra så visar med stor tydlighet att det är alldeles för många ledamöter i riksdagen! Skär ner med minst hälften och se till att sådana som Bodström och andra som jobbar dubbelt inte får uppehålla en plats som bättre kan förvaltas av någon som ger hela sin tid och energi i det viktiga arbetet som riksdagsledamot. Och varför ska en skattebetald pressekreterare i riksdagen sköta Bodströms advokatverksamhet? Det kan väl ändå inte vara lagligt?" "Bodström tycks skapa egna regler och är arrogant när han anser att han har rätt att göra precis som han vill. Han fortsätter på sin inslagna maximalt utnyttjande stig, samma stig som han trampat redan innan han plockades in i den förra regeringen som justitieminister. För vem kan glömma hur han redan 2002-2003 smackade till med rejäla räkningar för 'tidsspillan' för sina promenader på tre, fyra minuter från advokatbyrån vid Kungsholmstorg 6 där han jobbade till Stockholms tingsrätt på Scheelegatan några kvarter bort." "'Justitieminister Thomas Bodström tjänade 1000-tals kronor i månaden på sina fötter', skrev Aftonbladet när Bodström utsågs till minister. Han fakturerade nämligen 250 kronor för varje promenad, en sträcka på ca 350 meter, som Aftonbladet tidstestade och kom fram till att den tog 3,28 minuter att gå. Bodström rundade av uppåt till 15 minuter och för de mycket korta promenaderna i alla de åtta fall som Aftonbladet granskade kvitterade Bodström ut 30.000 kronor. Det motsvarade därmed, enligt tidningens uträkning, en nätt timpenning på 4.000 kronor!"
Polis chef i Malmö
AINA , SOM DET STÅR PÅ POLISBILEN
BETYDER SNUTJÄVEL
PÅ TURKISKA!!!
"Sedan Ulla Ardermark blev polismästare i Malmö för två år sedan har antalet personrån ökat med 57 procent. Men enligt Ardermark har polisen ändå inte misslyckats. Kampen mot rånen har högsta prioritet, är hennes budskap."
Hon har dock ingen uppfattning om varför personrånen ökat så kraftigt just i Malmö. Och hon tonar ned problemet:
"Vad är din förklaring till att antalet personrån har ökat så
kraftigt det senaste året?
- Det finns säkert flera förklaringar. Men utan tvekan är det så att våra ungdomar i större utsträckning bedömer att det är fullt möjligt att gå ut och råna, att det är okej.
- Över åren har vi sett olika cykler, ibland ökar antalet rån, och ibland minskar det igen. Det är inte så att vi har en kurva med starkt stigande numerär, som bara går uppåt.
- Det är kanske så att vi i efterhand får en förklaring. Men ännu har jag inte hört någon. Vissa säger att rånen ökade på grund av att vi hade rätt varmt klimat under oktober och november, så att fler ungdomar än normalt vistades utomhus. "
Flera av de pojkar som är med och rånar är tolv, tretton eller fjorton år, konstaterar Sydsvenskan.
" Vad kan polisen göra åt dem? Vad skulle du önska att ni hade för befogenheter?
- Ungdomar under femton år är inte straffmyndiga. Det finns skäl för det, det är andra instanser som har huvudansvaret: föräldrar, skola, socialtjänst. Det är lämpligt.
- Jag vill inte ha polisiära befogenheter att frihetsberöva trettonåringar. Däremot hoppas jag att samhället totalt kan få bättre förutsättningar att ta hand om mycket aktivt kriminella ungdomar, så att de förstår att något är riktigt galet. Många ungdomar som får fängelsestraff undrar varför ingen sa till dem tidigare."
Rånare som inte blir stoppade fortsätter ofta att begå fler och grövre brott, fortsätter Sydsvenskan:
"Två exempel är rånmordet på restaurang Wendis och mordet på Gustav Adolfs torg häromveckan. Hur ser du på det framtidsperspektivet?
- Bland dem vi inte kan stoppa i tid finns ett litet antal som blir yrkeskriminella. Det är ingen skillnad mot förr, ett litet fåtal har blivit yrkeskriminella i alla tider. Ett skäl till att vi satsar så mycket på att bryta ungdomskriminaliteten handlar om att de inte ska gå in på den här banan, att de inte ska begå de "strategiska brotten", som Brottsförebyggande rådet pratar om. Många ungdomar snattar ett par gånger, och sedan slutar de. Men de som exempelvis rånar eller stjäl bilar löper mycket större risk att fastna i ett kriminellt beteende."
En bonde i Urshult dräptes av en rånare som under flera års tid vistats illegalt i landet. I Jugoslavien var mannen eftersökt för rånmord. I Sverige hade han kontakt med polis och länsstyrelse i körkortsärenden, men ingenstans ringde någon larmklocka hos de sovande myndigheterna. Myndigheternas försumlighet slutade i mordet på bonden. Vem bär ansvaret?"
Ölandsbladet citerar därefter ur ett uttalande av LRF Sydost:
" Vi ser med oro på det allt mer tilltagande grova våldet i det svenska samhället och isynnerhet som vi upplever det allt mer tilltagande våldet på landsbygden."
" I ett civiliserat demokratiskt samhälle ska människor känna trygghet och säkerhet både i städer och på landsbygd. Vi uppmanar politiker och alla att ta till sig detta och verka i denna riktning."
Tidningen kommenterar:
"Vad som gör landsbygden till ett attraktivt område för den grova brottsligheten är polisens bristandes resurser och snedfördelning av de resurser som ändå står till buds. Stängda polisstationer, felprioritering av polisinsatserna och ren polisbrist har förvandlat landsbygden till en tummelplats för grov brottslighet."
"...Det har skett en helt oacceptabel nedrustning av polisresurserna i Kalmar län. Trots länets långa kuststräcka och att hela Öland med sina kuster finns inom länet skall dessutom tullen i Kalmar läggas ned och gränserna lämnas öppna för smuggling av knark och alkohol. Själva kärnan i statsmakten urgröps och tvinar bort; det är som med en gammal ek i Halltorps hage: när innanmätet förvandlats till träpulver av ekbocken störtar hela trädet till marken i ett brak."
HON GILLAR ATT GÖRA TVÄRTOM
"För knappt fyra år sedan blev hon högsta chef för polisstyrkan i Stockholms län. Och hon har många tankar och idéer om hur man förändrar polisarbetet - som sannerligen inte är okontroversiella. Exempelvis hur man motarbetar machokulturen inom kåren?
- Jag har en egen modell och där är det en fördel att jag inte jobbat inom polisen hela mitt liv. Jag försöker göra tvärtom så mycket som möjligt. Försöker rekrytera kvinnor på traditionellt manliga poster och lockar män att jobba med "typiskt kvinnliga" uppgifter." "Vad göra åt integrationen av nya medborgare och förortsproblemen? - Det är det jag prioriterar mest i mitt jobb. Vad vi bland annat har gjort redan är att vi öppnat 15 små poliskontor ute i förorterna på mindre än ett år. Huvuduppgiften är att upprätta respekt för lag och ordning och samtidigt utveckla ett förtroende mellan polis och boende."
- Jag har en egen modell och där är det en fördel att jag inte jobbat inom polisen hela mitt liv. Jag försöker göra tvärtom så mycket som möjligt. Försöker rekrytera kvinnor på traditionellt manliga poster och lockar män att jobba med "typiskt kvinnliga" uppgifter." "Vad göra åt integrationen av nya medborgare och förortsproblemen? - Det är det jag prioriterar mest i mitt jobb. Vad vi bland annat har gjort redan är att vi öppnat 15 små poliskontor ute i förorterna på mindre än ett år. Huvuduppgiften är att upprätta respekt för lag och ordning och samtidigt utveckla ett förtroende mellan polis och boende."
Tvärtom-ledning inom polisen
Ledningen för den svenska polisen utgörs i påfallande hög utsträckning av politiskt korrekta kvinnor. I deras pk-värld är det givet vad som ska prioriteras. Det är "hbt-frågor", "integration" och kamp mot "hat-grupper".
Länspolismästaren i Stockholm, Carin Götblad, har ju blivit belönad för sitt chefskap. Ett uppdrag där hon har den uttalade ambitionen att "göra tvärtom så mycket som möjligt" och att "låta människor byta plats med varandra".På riksnivå finns Therese Mattsson
Länspolismästaren i Stockholm, Carin Götblad, har ju blivit belönad för sitt chefskap. Ett uppdrag där hon har den uttalade ambitionen att "göra tvärtom så mycket som möjligt" och att "låta människor byta plats med varandra".På riksnivå finns Therese Mattsson
Media i Sverige odemkratisk
Samma sak gäller det mediala etablissemanget. Rikstäckande massmedia förbigår med tystnad när sverigedemokrater misshandlas eller när möten för invandringskritiker saboteras. De få gånger man nämner något sker det genom en kålsuparframställning, där offer och gärningsmän är lika skyldiga. "Bråk uppstod".
Parallellt med detta sker en hets mot sverigedemokraterna genom hårt vinklade och ohederligt klippta TV-"dokumentärer". På ledarsidor stämplas de som "extremister", trots att det är de som är offer för våld, inte utövare av våld. Nu senast (den 5/4 -07) skriver Nerikes Allehanda om SD som "ett vidrigt parti".
Parallellt med detta sker en hets mot sverigedemokraterna genom hårt vinklade och ohederligt klippta TV-"dokumentärer". På ledarsidor stämplas de som "extremister", trots att det är de som är offer för våld, inte utövare av våld. Nu senast (den 5/4 -07) skriver Nerikes Allehanda om SD som "ett vidrigt parti".
Demokratiminister? Mona? hahahaha!!!
Tidigare har exempelvis Mona Sahlin - då "demokratiminister" , nu partiledare- applåderat yrkesförbud mot SD:are. På samma linje är partisekreteraren, Marita Ulvskog. Så hållningen från det största riksdagspartiet är klar.
Varken socialdemokraterna eller något av övriga sju riksdagspartier har reagerat mot de otaliga övergrepp som skett mot sverigedemokrater. Lika litet som de gjorde det 1998, när Ian Wachtmeisters valturné för "Det nya partiet" saboterades.
Varken socialdemokraterna eller något av övriga sju riksdagspartier har reagerat mot de otaliga övergrepp som skett mot sverigedemokrater. Lika litet som de gjorde det 1998, när Ian Wachtmeisters valturné för "Det nya partiet" saboterades.
Mona nej!
Mona Sahlin, demokratiminister, säger nej till kommunala folkomröstningar. På TV-nyheterna den 28/12 -03 sade hon:
"Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin."
Som avskräckande exempel nämnde hon möjligheten av att befolkningen fick möjlighet att säga nej till en asylantförläggning inom sin kommun. Frågan om mottagning av "flyktingar" var, som hon såg saken, alltför komplicerad för att låta folket avgöra.
"Jag tror inte folkomröstningar är gynnsamma för demokratin."
Som avskräckande exempel nämnde hon möjligheten av att befolkningen fick möjlighet att säga nej till en asylantförläggning inom sin kommun. Frågan om mottagning av "flyktingar" var, som hon såg saken, alltför komplicerad för att låta folket avgöra.
Demokratisyn
Vad är demokrati?
Jag växte upp under efterkrigstiden, efter att Hitler och Stalin hade demonstrerat sina synsätt och sina metoder. Eftersom de själva hade så rätt behövde inga meningsmotståndare få komma till tals. Kritik var liktydigt med förräderi, och varje opposition skulle krossas.
"Med modersmjölken" - inte minst genom läsning av Dagens Nyheter - fick jag inpräntat att metoden att komma fram till vad som var rätt och vem som hade rätt var demokratins. Olika åsiktsriktningar måste ges utrymme, så att problem blev allsidigt belysta. Därefter kunde de upplysta medborgarna fatta beslut, enligt majoritetsprincipen.
Yttrandefrihet fanns inte, om den inte fanns för meningsmotståndare!
Idag har en annan syn på "demokrati" vunnit terräng. Vi har i stort sett ramlat tillbaka till "ruta 1", där det gäller att inneha vissa åsikter och attityder, i linje med makthavarnas. Den som inte delar dessa är definitionsmässigt antidemokrat.
Och "antidemokrater" behöver inte få komma till tals. Det kan rentav upplevas som ett ansvar hos sanna "demokrater" att skydda folket från att få del av "odemokratiska" budskap.
Det här är vi många som nu tvingats erfara ganska handgripligen, vid ansatser till att hålla torgmöten eller överhuvudtaget bedriva opinionsbildning.
Hur har denna förändring kunnat ske? Hur gick det till, när började det?
Jag minns tydligt ett tillfälle - det kan ha varit för tjugo år sedan - vid en tidpunkt då jag själv delade många politiskt korrekta föreställningar. Fransmannen Faurisson hade kommit till Stockholm för att hålla föredrag. I tidningen kunde jag se nyhetsbilder på hur han fysiskt angreps. Han skulle inte tillåtas tala!
Även om jag inte ifrågasatte bilden av Faurisson som "historierevisionist" blev detta något som jag spontant reagerade på. Det gick ju helt på tvärs mot allt jag lärt mig om demokrati och respekt för meningsmotståndare! I en fri debatt, där fakta och argument möter andra fakta och argument kommer sanningen att utkritalliseras. Nog måste människor själva kunna lyssna och avgöra vad som är klokt och vad som är galet?
Här var det dock en helt speciell fråga, undantagen från vanliga demokratiprinciper.
Hade det stannat vid detta, då hade det kanske inte haft någon praktisk betydelse för oss svenskar idag. Problemet var dock, som det snart visade sig, att detta fungerat som prejudikat. Behandlingen av "förintelseförnekare" blev till en spjutspets och snöplog. Nu gäller samma undantag från demokratiska principer även kritik av massinvandringen, mångkulturen och mycket annat.
Denna nya föreställning om "demokrati" har vunnit en skrämmande spridning, många uppfattar den nu som självklar. Några tar sig rätten - på grunder som inte redovisas - att avgöra vad som är sant och falskt, gott och ont. Sedan behövs ingen vidare diskussion.
Det blir rentav till ett utslag av en särskilt hög moral och ren demokratisk hållning att sätta stämplar på kritiker, för att sedan tysta dem. Som David Goldman från "Hatewatch" uttryckt saken: "- Vårt mål är... att ringa in och marginalisera extremister, hålla dem borta från det legitima politiska samtalet."
Här råder dock en ambivalens bland de politiskt korrekta. Folket ska skyddas från "olämpligt" inflytande - samtidigt hävdas att i Sverige förs en fri debatt, där olika åsikter får komma fram.
Jag växte upp under efterkrigstiden, efter att Hitler och Stalin hade demonstrerat sina synsätt och sina metoder. Eftersom de själva hade så rätt behövde inga meningsmotståndare få komma till tals. Kritik var liktydigt med förräderi, och varje opposition skulle krossas.
"Med modersmjölken" - inte minst genom läsning av Dagens Nyheter - fick jag inpräntat att metoden att komma fram till vad som var rätt och vem som hade rätt var demokratins. Olika åsiktsriktningar måste ges utrymme, så att problem blev allsidigt belysta. Därefter kunde de upplysta medborgarna fatta beslut, enligt majoritetsprincipen.
Yttrandefrihet fanns inte, om den inte fanns för meningsmotståndare!
Idag har en annan syn på "demokrati" vunnit terräng. Vi har i stort sett ramlat tillbaka till "ruta 1", där det gäller att inneha vissa åsikter och attityder, i linje med makthavarnas. Den som inte delar dessa är definitionsmässigt antidemokrat.
Och "antidemokrater" behöver inte få komma till tals. Det kan rentav upplevas som ett ansvar hos sanna "demokrater" att skydda folket från att få del av "odemokratiska" budskap.
Det här är vi många som nu tvingats erfara ganska handgripligen, vid ansatser till att hålla torgmöten eller överhuvudtaget bedriva opinionsbildning.
Hur har denna förändring kunnat ske? Hur gick det till, när började det?
Jag minns tydligt ett tillfälle - det kan ha varit för tjugo år sedan - vid en tidpunkt då jag själv delade många politiskt korrekta föreställningar. Fransmannen Faurisson hade kommit till Stockholm för att hålla föredrag. I tidningen kunde jag se nyhetsbilder på hur han fysiskt angreps. Han skulle inte tillåtas tala!
Även om jag inte ifrågasatte bilden av Faurisson som "historierevisionist" blev detta något som jag spontant reagerade på. Det gick ju helt på tvärs mot allt jag lärt mig om demokrati och respekt för meningsmotståndare! I en fri debatt, där fakta och argument möter andra fakta och argument kommer sanningen att utkritalliseras. Nog måste människor själva kunna lyssna och avgöra vad som är klokt och vad som är galet?
Här var det dock en helt speciell fråga, undantagen från vanliga demokratiprinciper.
Hade det stannat vid detta, då hade det kanske inte haft någon praktisk betydelse för oss svenskar idag. Problemet var dock, som det snart visade sig, att detta fungerat som prejudikat. Behandlingen av "förintelseförnekare" blev till en spjutspets och snöplog. Nu gäller samma undantag från demokratiska principer även kritik av massinvandringen, mångkulturen och mycket annat.
Denna nya föreställning om "demokrati" har vunnit en skrämmande spridning, många uppfattar den nu som självklar. Några tar sig rätten - på grunder som inte redovisas - att avgöra vad som är sant och falskt, gott och ont. Sedan behövs ingen vidare diskussion.
Det blir rentav till ett utslag av en särskilt hög moral och ren demokratisk hållning att sätta stämplar på kritiker, för att sedan tysta dem. Som David Goldman från "Hatewatch" uttryckt saken: "- Vårt mål är... att ringa in och marginalisera extremister, hålla dem borta från det legitima politiska samtalet."
Här råder dock en ambivalens bland de politiskt korrekta. Folket ska skyddas från "olämpligt" inflytande - samtidigt hävdas att i Sverige förs en fri debatt, där olika åsikter får komma fram.
Demokratin är redan allvarligt skadad
Vem ser sig inte själv som "demokrat"?
Inom politiken finns det Socialdemokraterna och Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Även de partier som inte har ordet i sitt namn betraktar sig som demokratiska, både såtillvida att den egna organisationen fungerar demokratiskt och att man arbetar för demokrati inom samhället som helhet.
Varför är det så bra med demokrati? Hur kom det sig att Sverige blev demokratiskt, dvs att allmän och lika rösträtt infördes, tillsammans med en uppsättning demokratiska fri- och rättigheter?
Förklaringen kan enkel sökas i behovet av mat på tallriken.
Annorlunda uttryckt: i önskan om ett bättre liv materiellt, i önskan om en rättvisare tillvaro. Det var drivkraften för arbetarrörelsen, som tillsammans med liberalerna efter en kamp som sträckte sig över flera decennier lyckades genomdriva demokrati i Sverige.
Det handlade om att försöka ta tillvara sina intressen. Dessa vara inte bara materiella. Det gällde även intressen på det andliga planet - att vinna en form av respekt, att erövra människovärde.
Det räcker dock inte med dessa rättigheter. De utgör en nödvändig, men inte en tillräcklig förutsättning för att det ska råda demokrati. Utan engagerade medborgare blir demokratin bara ett tomt skal. Utan en återkoppling mellan väljare och valda kommer väljarnas intressen inte att bli tagna tillvara.
Idén är ju att de valda ska representera väljarna, för att föra fram deras åsikter och ta tillvara deras intressen. Detta blir med större sannolikhet fallet, om de valda kommer ur folkliga led, och om deras förtroendeuppdrag ses som något övergående, där de efter några mandatperioder kan återgå till sitt yrke (i de fall uppdraget varit på heltid).
Vad som nu hänt vet vi. Demokratin i Sverige har allvarligt urholkats.
Vi har fått en ny klass, en politisk adel, en nomenklatura, utan mycket kontakt med vanliga medborgares tillvaro. De hämtar i praktiken sina uppdrag uppifrån, inte nedifrån. Partierna i riksdagen skiljer sig åt bara marginellt.
Inom politiken finns det Socialdemokraterna och Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Även de partier som inte har ordet i sitt namn betraktar sig som demokratiska, både såtillvida att den egna organisationen fungerar demokratiskt och att man arbetar för demokrati inom samhället som helhet.
Varför är det så bra med demokrati? Hur kom det sig att Sverige blev demokratiskt, dvs att allmän och lika rösträtt infördes, tillsammans med en uppsättning demokratiska fri- och rättigheter?
Förklaringen kan enkel sökas i behovet av mat på tallriken.
Annorlunda uttryckt: i önskan om ett bättre liv materiellt, i önskan om en rättvisare tillvaro. Det var drivkraften för arbetarrörelsen, som tillsammans med liberalerna efter en kamp som sträckte sig över flera decennier lyckades genomdriva demokrati i Sverige.
Det handlade om att försöka ta tillvara sina intressen. Dessa vara inte bara materiella. Det gällde även intressen på det andliga planet - att vinna en form av respekt, att erövra människovärde.
Det räcker dock inte med dessa rättigheter. De utgör en nödvändig, men inte en tillräcklig förutsättning för att det ska råda demokrati. Utan engagerade medborgare blir demokratin bara ett tomt skal. Utan en återkoppling mellan väljare och valda kommer väljarnas intressen inte att bli tagna tillvara.
Idén är ju att de valda ska representera väljarna, för att föra fram deras åsikter och ta tillvara deras intressen. Detta blir med större sannolikhet fallet, om de valda kommer ur folkliga led, och om deras förtroendeuppdrag ses som något övergående, där de efter några mandatperioder kan återgå till sitt yrke (i de fall uppdraget varit på heltid).
Vad som nu hänt vet vi. Demokratin i Sverige har allvarligt urholkats.
Vi har fått en ny klass, en politisk adel, en nomenklatura, utan mycket kontakt med vanliga medborgares tillvaro. De hämtar i praktiken sina uppdrag uppifrån, inte nedifrån. Partierna i riksdagen skiljer sig åt bara marginellt.
nomenklatura
Det har uppstått en ny klass i Sverige, en politisk klass, knuten till den socialdemokratiska maktapparaten. En nomenklatura - precis som i det forna Sovjetunionen.
Kompisskap och släktskap, ingiften och lojaliteter är vad som ger positioner, inte duglighet och kompetens.
För den som tillhör kompiskretsen är den ekonomiska tryggheten garanterad för resten av livet - på en nivå som vanliga svenskar inte ens kan drömma om. De som tillhör nomenklaturan kan åtnjuta fantasilöner och förmåner, reträttposter och fallskärmar.
Förmåner skapar sammanhållning och förstärker lojaliteten med den/de som bestämmer. Samtidigt skapar de ett främlingskap - levnadsvillkoren för vanliga medborgare har man föga kontakt och deras åsikter har man föga förståelse för.
"Då vidtog den utsugning av arbetande och skapande människor, som nu har antagit groteska proportioner, nu, då den härskande klassen som en metallisk rovstekel suger liv ur det maktlösa folket. Den tidens byråkrati och nomenklatura var ännu liten och förmodligen driven av de ädlaste motiv. Härskarna trodde på sin godhet och välvilja. De skulle ha protesterat med vrede och sorg, om jag då hade talat om utsugning, ty sådant kunde man bara förknippa med ett övervunnet ekonomiskt system.
Denna överklass utsög folket för folkets eget bästa. Som varje ny överklass genom tiderna såg de sitt samhälle som historiens slutmål. Och som varje överklass i historien byggde de sig en vacker ideologi och hyrde professorer att försvara den och poeter att besjunga den. Och dessa lysande diktare och tänkare bespottade ett samhälle som inte längre fanns, för att därmed känna sig tappra. Och de beskyllde det nya samhället för att alltför långsamt hasta mot ett fulländat system av förtryck, och de kände sig därmed tappra. Och de blev rikt belönade.
Detta hände under den tid, då vår draksådd började spira."
Kompisskap och släktskap, ingiften och lojaliteter är vad som ger positioner, inte duglighet och kompetens.
För den som tillhör kompiskretsen är den ekonomiska tryggheten garanterad för resten av livet - på en nivå som vanliga svenskar inte ens kan drömma om. De som tillhör nomenklaturan kan åtnjuta fantasilöner och förmåner, reträttposter och fallskärmar.
Förmåner skapar sammanhållning och förstärker lojaliteten med den/de som bestämmer. Samtidigt skapar de ett främlingskap - levnadsvillkoren för vanliga medborgare har man föga kontakt och deras åsikter har man föga förståelse för.
"Då vidtog den utsugning av arbetande och skapande människor, som nu har antagit groteska proportioner, nu, då den härskande klassen som en metallisk rovstekel suger liv ur det maktlösa folket. Den tidens byråkrati och nomenklatura var ännu liten och förmodligen driven av de ädlaste motiv. Härskarna trodde på sin godhet och välvilja. De skulle ha protesterat med vrede och sorg, om jag då hade talat om utsugning, ty sådant kunde man bara förknippa med ett övervunnet ekonomiskt system.
Denna överklass utsög folket för folkets eget bästa. Som varje ny överklass genom tiderna såg de sitt samhälle som historiens slutmål. Och som varje överklass i historien byggde de sig en vacker ideologi och hyrde professorer att försvara den och poeter att besjunga den. Och dessa lysande diktare och tänkare bespottade ett samhälle som inte längre fanns, för att därmed känna sig tappra. Och de beskyllde det nya samhället för att alltför långsamt hasta mot ett fulländat system av förtryck, och de kände sig därmed tappra. Och de blev rikt belönade.
Detta hände under den tid, då vår draksådd började spira."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
